Flera av er läste säkert Öka takten sista kvarten – färdigbytt! i senaste numret av Magasinet Offside (#5/2014), en text som handlar om olika filosofier och beteenden kring, och resultat av, byten.

För er som inte läst texten, finns ett par diagram i anslutning som ger en bild av att inbytta spelare i de fem stora europeiska ligorna gör fler mål, 0,65 per spelad 90 minutersperiod, än spelare som spelat hela matchen (0,38) eller blivit utbytta (0,42).

Diagrammen baseras bloggposten Smart Use of Substitutes Can Make A Difference, och ser ut så här.

Jaha, men Allsvenskan då?

Eftersom Allsvenskan – trots att Malmö FF vunnit en CL-match mot ett lag från ett krisande EU-land – fortfarande inte räknas som en av de fem stora europeiska ligorna blev vi så klart nyfikna på hur motsvarande siffror ser ut för vår egen högsta serie. Och eftersom vi är bra på att räkna, så vi räknade vi.

Det visade sig att motsvarande diagram för Allsvenskan hittills under 2014 (alltså ett diagram över endast spelare med minst 6 mål) ser ganska annorlunda ut.

Det mest i iögonfallande i diagrammet är att det är de utbytta spelarna som har högst snitt och att de inbytta har lägst. Vi ser också att de som spelar hela matchen och de utbytta spelarna står för fler mål i Allsvenskan än i de stora ligorna, medan de inbytta för klart färre.

Tittar vi istället på samma diagram för Allsvenskan 2013 (och fortfarande endast målskyttar med minst 6 mål) så ser det ut som om det nästan inte spelar någon som helst roll vad tränarna gör.

Här, för 2013, ser vi däremot att de som spelat hela matchen och de utbytta spelarna presterat ganska precis som i topligorna. De inbytta spelarna presterar dock fortfarande ungefär lika mycket – bara lite – sämre.

Men då verkar ju Allsvenskan jättekonstig?

Ja, eller kanske inte, för det kan ha sina naturliga förklaringar.

För det första tittar vi alltså endast på spelare som gjort minst 6 mål. Det är inte helt klart varför gränsen dragits just där.

Kanske för att det blir för många spelare att titta på om man skall titta på alla, kanske för att man tänkt titta främst på anfallarna och att detta är ett sätt att approximera det eller så är det kanske för att det är där man hittat önskad effekt.

För om vi skruvar lite på den parametern och istället tittar på alla spelare som gjort minst 5 mål i Allsvenskan 2014, ja, då får diagrammet ett mer internationellt utseende, även om de utbytta fortfarande är något bättre och de inbytta ännu släpar något.

Den som vill kan själv labba med parametern här, men när man begränsar till bara spelare med ett högre antal kassar blir det så pass snävt att varje spelare kan få väldigt stor påverkan på de olika staplarna – för Allsvenskan 2014 så här långt handlar det om endast 33 spelare som gjort 6 mål eller fler.

Att 2014 års diagram har en så hög stapel för utbytta spelare handlar till exempel till stor del om att skytteligaledaren Lasse Vibe har blivit utbytt efter 9 av sina hittills 20 mål (utbytt i 10 av 23 matcher hittills), vilket ofta placerar hans bedrifter i utbytt-stapeln.

Formatet på serierna kan så klart också spela in här. Toppligorna har fler lag, det vill säga fler omgångar och många gånger större trupper. Summan gör att det åtminstone i någon slags teori blir fler chanser att göra mål, vanligare med rotationssystem och därmed fler chanser till inhopp och mål av inbytta spelare.

För det andra.

Det finns en snedvridning till, som om man tog bort den troligen skulle sänka de inbyttas resultat även i de stora ligorna.

För så här är det: Speltid räknas nästan alltid endast över ordinarie matchminuter. (Nu framgår det inte av diagrammen i Offside om så är fallet, men vi antar att det är så.)

En spelare som spelar hela matchen får 90 minuters speltid den matchen – även om det är 1 minuts tillägg i första halvlek och 3, eller kanske till och med 6, i andra.

Det innebär att en spelare som spelar hela matchen normalt har sådär 5% extra speltid utöver vad den officiella statistiken visar. Men för en spelare som kommer in i 88:e minuten handlar det inte om några få procent, utan i normalfallet om sådär 150-300% extra speltid utöver det som syns i statistiken. Eftersom faktisk matchtid sällan bokförs (eller i alla fall inte tillgängliggörs för vanliga dödliga hobbybloggare) är det enklaste sättet att normalisera för detta att helt enkelt att utesluta alla mål som gjorts under tilläggstid under såväl första som andra halvlek.

För Allsvenskan 2014 och 2013 innebär det dock att de utbytta står fortsatt starka, medan de som spelat hela matchen tappar något och de inbytta desto mer. Det står helt enkelt i proportion till hur många extra procents speltid de fått under bältet.

De inbytta backar cirka 10%, de utbytta med 2% och de som spelat hela matchen påverkas 4%. Detta när vi tittar på spelare med 6 mål eller fler.

Tittar vi på hela gruppen handlar det om att de inbytta går från 0,27 mål per 90 spelade minuter till 0,22, det vill säga en försämring på strax under 20%. Och det riktigt intressanta då är att det i stort sett inte blir någon som helst skillnad mellan de utbytta och de inbytta, bara skillnad mot de som spelat hela matcherna. (Här syns – knappt – också spelare som hunnit med att både bli in- och utbytta i samma match, men ingen spelare har gjort något mål under sådana omständigheter under året.)

Skillnaden mellan de utbytta och inbytta är alltså 0,01 mål per 90 spelade minuter, eller 0,3 mål per position och  säsong, vilket med maximalt 6 byten per match ger 1,8 mål totalt för Allsvenskan under ett år.

Med andra ord: De är ganska utbytbara.

Och då har vi inte ens pratat om…

…att det generellt görs klart fler mål i andra halvlek (712 hittills i år)  än i första (570) och att det görs fler mål i slutet av halvlekarna än i början, och detta inte bara av inbytta spelare.

…att en övervägande del av alla byten involverar offensiva spelare eftersom man ogärna petar i backlinjen om det inte är absolut nödvändigt och oftare använder sina byten för att göra offensiva förändringar. (Jaha, källa på det då? Äsch, här går vi på magkänsla.)