I en av kvällstidningarnas allsvenska bilagor så hävdas att Moestafa El Kabir är seriens ”effektivaste” anfallare – han behöver 139 minuter på sig mellan varje mål.

Dessutom kom han på delad fjärde plats i skytteligan 2013. En toppenanfallare. Eller?

Vi började fundera på vad som egentligen är effektivitet i fotbollssammanhang. Är tiden mellan gjorda mål ett bra mått på det? Eller borde man titta på om målen spelade nån roll? Vi är ju besatta av att resultat går före prestation. Och likadant borde det vara med målen som görs, tänkte vi.

Visst är det kul om nån klämmer in 2-0 och 3-0, men det viktigaste och poänggivande målet är det första. Det målet är det meningsfulla. Resterande mål kan vara kul och fina, men i stort sett är de överflödiga. Och skulle ett lag som förlora, så är ju det lagets mål förgäves, hur snygga eller många de än är – för motståndarlaget gjorde ju fler.

Vi bestämde oss för att granska samtliga mål som gjordes i allsvenskan 2013 utifrån detta för att finna vilken målskytt som gjorde flest poänggivande respektive poänglösa mål. Med poänggivande menar vi alltså sådana mål som har en direkt påverkan på matchens utgång – de mål som bidrog till att matchen slutade oavgjort eller att man vann. Med andra ord, vi räknar båda målen i en 2-1-seger som poänggivande. De två sista i en 4-1-seger är dock överflödiga, alltså poänglösa. Poänglösa, precis som det enda målet i en 1-4-förlust vilket ju är förgäves.

Så, vilka av de mål som respektive målskytt gjorde var det egentligen någon mening med?

Vi tittade såklart på alla målskyttar, men lite extra på de som gjort fler än 5 mål, för vi ville ju hålla oss till de namn som förekom i övre delen av den ”vanliga” skytteligan. Föga smickrande fick då just El Kabir tillsammans med Mohamed Bangura och Vlado Zlojutro topplaceringar i kategorin poänglösa mål. Hela 66.67% av deras mål visade sig vara poänglösa. Frågan man kan ställa sig är: hur mycket är sk ”effektivitet” värd om den inte resulterar i poäng? Spelar det då någon roll om målen är relativt många och kommer relativt tätt?

Nisse gjorde 3 mål 2013 – samtliga poänglösa.

I andra änden av spektrat så måste vi uppmärksamma Nabil Bahoui och Erton Fejzullahu som gjorde 7 mål vardera, där samtliga – 100% – var poänggivande. Imponerande är även AIK:s Kennedy Igboananike som satte 14 strutar varav hela 92.86% var meningsfulla.

Robin Söder verkar ha haft den otacksamma rollen att göra mål för ett jagande IFK Göteborg som ändå inte räckt till i slutänden – 44.44% av hans 9 mål var förgäves.

Det finns en hel drös spelare där hälften av det nätrassel de åstadkommit består av glänsarmål som de krutat in när matchen redan är avgjord och poängen har höstats in. Bland dessa hittar vi Daniel Sjölund, Erik Friberg och Robin Simovic samt två eh favoriter i repris: Vlado Zlojutro och Mohamed Bangura.

Vi är inte ute efter att dissa eller hissa någon enskild spelare, utan snarare vill vi nyansera hur man kan se på de mål som görs.

Dessutom tycker vi att detta poängterar vad vi alltid sagt: försvar är bästa anfall. För ju färre mål du släpper in, desto mer meningsfulla blir de mål du gör. Eller hur?

Hela sammanställningen hittar du här. Du kan själv undersöka olika utfall genom att klicka på varje kolumns rubrik för att sortera om tabellen.