Bakmod och blodsmak

Det finns visst vissa som tycker att det är skönt att få stryk. Och andra som tycker om att ge stryk. Kanske kan man säga att båda parter får blodsmak. Vilket av dessa som Förbundshamrénen tillhör och i vilken ringhörna vi bör placeras vet vi inte riktigt, men smak för nåt har vi fått.

Vi som siffermobbas i synnerhet och fotbollstycker i allmänhet försökte oss ju på att tänka som Hamris – vi slängde ut innerbackarna för att köra Anders och Kim där. Det var roligt, det gav blodsmak, ja det var närmast berusande. Och plötsligt förstår vi Hamréns agerande på ett helt annat sätt.

Så, vi kör vidare på hamrosofin – vi offensivtoppar laget för att göra fler mål än de andra, oavsett hur många de gör.

Målvakt: Ertrit Berisha

Backlinje: Sebastian Larsson – Anders – Kim – Martin Olsson

Mittfält: Lustig – Elm – Kacaniklic

Anfall: Elmander – Allbäck

Fri roll: Zlatan

Motiveringar

Etrit Berisha
Den fd Kalmar-målvakten, numera i Lazio, gjorde flest mål av målvakterna i Allsvenskan 2013 – 2 stycken. Därför – ut med Isak och in med målgörare i målet. Han representerar visserligen redan ett annat land, men ”i fotboll och kärlek är allt tillåtet”, och vi tänkte använda honom under namnet Berishasson. Köper du inte den motiveringen byter vi ut honom mot Häckens Källqvist – målvakternas Mutumba.

Sebastian Larsson
Det kan verka lite bakvänt att byta plats på Lustig och Sebastian, men vi resonerar som så att båda föredrar framåtrörelse men att Sebastian orkar röra sig över större ytor och är bättre på att värdera när han skall vara huvudlös. Samt att han gjort flest poäng på topp 15-lag. Detta är teorin. I praktiken så vill vi se en tvåbackslinje, bestående av innermittfältare, och ett sexmannamittfält.

Anders Svensson
Håller tydligen inte för 90 minuter på mittfältet, men en gudabenådad passnings- och positionsspelare. Se föregående inlägg.

Kim Källströmsson
Håller tydligen inte för 90 minuter på mittfältet, men gudabenådad passnings- och positionsspelare. Se föregående inlägg. Det lockar såklart att på franskt vis spela honom till vänster…

Martin Olsson
…men där har vi ju faktiskt redan en vänsterback som bara kan anfalla. Han får vara kvar och gör därmed sson-backlinjen komplett.

Mikael Lustig
Enligt hamrosofin ska fotboll vara roligt. Låt Lustig slippa tråkiga saker som defensiva löpningar, press på bollhållare, skära av passningsvägar, markeringsspel och – ja – hålla stolpen. Släpp tyglarna och upp med mungiporna!

Rasmus Elm
Med Anders OCH Kim i ryggen så kanske det lossnar. Då behöver inte Elm vårda bollen, utan kan lägga all allergi flåt energi på att smörpassa fram till en 6-7 mål.

Alexander Kacaniklic
Vi vet vad han kan – fort framåt med boll och sen bryta in mot straffområdet. Det ger poäng. Det behövs.

Johan Elmander
Ja, även dennes bök-och-stök-spring behövs. Det känns som att Johan kan fixa en straff?

Marcus Allbäck
Egentligen Hyséns plats men då denne är skadad så sätter vi in urtids-Tobbe – Allbäck finns på plats och han har avgjort viktiga matcher förr. Dessutom var det ju ”All” in som gällde.

Zlatan Ibrahimovic
Zlatan är Zlatan. Det kan bli liberospel, frisparkar i krysset från 70 meter, smånätta/brutala klackar eller bröstningar i mål. Klappar på huvudet, världens bredaste leende eller medspelarsågningar i appen. Vi vet inte vad han gör – och det är grejen. Men vi tror att chansen att få tysta Ronaldwho motiverar.

Bubblare på bänken

Marcus Berg
Berg är till för att flyttas. Åtminstone från frysen till bänken. Och skulle Allbäck inte känna sig redo, så har kan han göra det som krävs.

Christian ”Chippen” Wilhelmsson
Med ett track record och smeknamn som Chippens bör man få bubbla hur mycket man vill.

Davide Simoncini
Denna San Marino-spelare gjorde två självmål mot oss på en kvart i första halvleken i en match 2010. Vi tycker att han är värd en bänkplats (trots att utvisningen i returmötet ligger honom i fatet). Han har alltså gjort lika många mål på oss som Toi-boy gjort på motståndarna under Hamrén (i tävlingsmatcher, that is).

Slutligen; hur ser det tokoffensivaste landslag du skulle ställa på benen ut? Skicka gärna ett förslag till uttagningen@forbannadfotboll.com eller skriv i kommentarsfältet!

”Skêcka Blåvitt” – det är ju det vi gör!

erikochblavitt

Dags för Supercupfinal. Säsongens sista match för IFK Göteborg och Malmö FF.

Även om dess storhet kan diskuteras, och att en förlust säkert är relativt lätt att skaka av sig för båda parter, så står ändå en titel på spel.

Men vad få känner till är att det på ett sätt återstår två matcher till för ett annat slags inkarnation av den IFK Göteborgska fotbollen – inkarnationen som brukar kallas landslaget.

Så vad har då de tu med varandra att göra?

Jo, vi har gjort slag i en sak vi länge tänkt göra, nämligen att ta reda på vilket allsvenskt lag och årgång som Hamréns landslag liknar mest.

Då menar vi inte subjektivt och navelskådande – på det där sättet som di turkose liknar di messianske i ögonen på självgoda söner till fd landslagskaptener – utan resultat- och prestationsmässigt.

Och kan man tänka sig.

Hamréns landslag har presterat nästan precis som IFK Göteborg anno 1959.

Detta har vi kommit fram till genom att jämföra andel vinster, oavgjorda, förluster samt gjorda och insläppta mål, målskillnad och snittpoäng mellan Hamréns landslag och samtliga allsvenska lags tabellrader år för år sedan Allsvenskans start säsongen 1924/25.

Vi sedan beräknat hur nära dessa profiler ligger varandra, eller egentligen den sammanlagda skillnaden, avståndet, ifrån varandra.

hamrenochallaandra

Och närmast var alltså 1959 års upplaga av IFK Göteborg, som slutade trea i Allsvenskan det året.

hamrenochgbg

Så här ser det ut aspekt för aspekt mellan det sena 50-talets Hamrenska landslag och det nutida.

Göteborg – 1959

Hamréns landslag

Vinster 64% 65%
Oavgjorda 13% 9%
Förluster 23% 26%
Gjorda/match 2,55 2,27
Insläppta/match 1,27 1,30
Diff/match +1,28 +1,09
Poäng/match 2,05 2,04

Och det stannar inte här. Även på andra och tredjeplats kommer är nämligen IFK Göteborg (årgångarna 1939/40 resp 1941/42).

Få har nog anat hur nära sanningen de varit om eller när de skanderat ”Vaddå landslaget? Skêcka Blåvitt” i dag.

(Och när Zlatan slutar så är det ju ingen högoddsare att landslaget börjar spela helt vanlig göteborgsk brottarfotboll anno 2013.)

I modern tid då?

Tittar vi på senare år och begränsar oss till 2000-talet visar det sig att Hamréns lag liknar Kalmars guldlag från 2008 mest, följt av Djurgården (2005) och Häcken (2012).

hamrenochkama

Och i andra änden?

Minst lika landslaget är Billingsfors med sin enda sejour 1946/47, som för övrigt också är den sämsta säsong något lag presterat i Allsvenskan.

hamrenochbillingen

Och Lasse då?

Som fotnot kan nämnas att Hamréns föregångare Lagerbäck också han mest av allt liknade Blåvitt.

Dock en mycket senare variant, nämligen 2009 års upplaga. Även näst närmast låg ett lag från 2000-talet, nämligen MFF 2003 och sedan på tredjeplats – återigen – IFK Göteborg (1986).

Knappast dagens nyheter för vi har vetat det länge: Erik tror inte på fakta

 

Även om det inte är nyheter så redovisar Carlos Banda intressant kvalstatistik i dagens Dagens Nyheter:

– Sverige släpper in flest mål från höger och alltid tidigt i matcherna, oftast i första halvlek.

– Sverige gör flest mål i andra halvlek, oftast centralt, med Zlatan som regissör i kombination med central mittfältare som Anders Svensson och Kim Källström eller i samarbete med en kantlöpare.

Zlatan och Lustig

Vår enkla slutsats:
Detta är ytterligare bevis på att förbundshamrénen förnekar fakta. (Eller om Balsom möjligtvis slarvar.) Och därmed ställer fel startelva på gräset.
För att komma tillrätta med problem nummer ett: varför inte byta Lustig mot nån som kan konsten att hålla stolpen (nåja) och sätt in Lustig i andra halvlek, om ytterligare offensiv behövs, eller gör honom till högerytter.
Framåt då?
Jo, den där berömda Hamrénska offensivlustan verkar ju endast rinna till om man har ett rejält underläge. Vilket ju man kan förstå om det handlade om rollspel a la sub/dom men nu pratar vi ju fotboll, där det är mer praktiskt att smälla in mål innan man släppt in nåt – då har man liksom tagit ett stort steg mot poäng.
Det är knappt att man kan förstå att detta är önskvärt läge ens om man ställer upp på  devisen att vinna med många mål är det som ger framgång.

Ja, för det är ju egentligen inte faktaförnekelse det är fråga om utan erikslinjen – full offensiv sysselsättning går före defensiva bidrag alla dagar i veckan, med konsekvensen att han hellre köper torsk med 5-6 än grisar sig till 1-0. För då har vi spelat bra och varit ”jävligt starka tillsammans”. Så bered er på ett sjunde hemjobbskatteavdrag för Lustig et al.

Hur det går? Fråga Eriks kostym.

Just som vi sa

No Taco – no party, sa vi.

Men det blev Taco och det blev party. Det har kallats bragd, och om det var en bragd så var det bara precis, men det var ett otroligt viktigt för chansen att nå Rio.

Vi har hört flera personer kopplade till landslaget säga att Zlatan inte njuter tillräckligt efter en seger eller en enskild prestation. Men Anders, han njöt. Och njuter än.

Men precis som vi sa att han skulle, sänkte han sitt ±-snitt. Hans snitt, +0,0317 mål/minut i pågående kval är fortfarande det bästa en någon av de etablerade innermittfältarna klarat i någon tävling.

Men hans snitt i nuvarande kval inte längre är det bästa någon spelare haft under Hamréns tid som förbundskapten. Istället är Emir Bajramis snitt på +0,0379 mål/minut från kvalet till EM2012 bäst – mycket tack vare 6-0 mot San Marino och 5-0 mot Finland.

Och som ni kommer ihåg gjorde ju Sverige en del mål i det kvalet. 3,1 mål/match för att vara exakt. (Att jämföra med 1,625 i pågående kval.)

—–

Vi blir förresten ödmjukt tracksamma när vi ser och hör sånt här:

—–

Vi har såklart uppdaterat vår Taco-Tracker, och den fortsätter uppdateras under kvalet.

Svensson tangerar rekordet men förlorar snittet

Alla de som följer landslaget mycket närmare än vi drog rätt slutsatser av hur lagen formerats under landslagets träningar under samlingen. Det blir som många länge önskat: Anders Svensson från start i kvällens match mot Irland.

Inte så mycket för att Hamrén vill som för att han med Elm otillgänglig och Kim odugligförklarad knappt har något val, för att chansa på Wernbloom och Ekdal hade nog varit väl magstarkt även för Erik.

Det betyder att Kung Ravelli inte längre är ensam på tronen, de kommer då vara två med 143 landskamper och Anders är sedan bara ett litet inhopp under januariturnén ifrån att vara ensam som Sveriges mesta landslagsspelare.

Men det betyder också att Svenssons fina ±-statistik som vi skrivit om ett par gånger kommer få sig en rejäl törn.

För om Anders får 90 minuter i matchen mot Irland krävs en fullständig islossning framåt för att mittfältarens snitt inte skall sänkas.

Taco har alltså +5 mål på 122 spelade minuter, vilket ger +0,041 mål per spelad minut. Över 90 minuter ger det +3,69. Eller +4, eftersom endast hela mål räknades senast vi kollade.

Det innebär alltså att för att Anders inte skall sänka sitt snitt måste vi vinna med 4 måls marginal, ifall han spelar alla 90 minuter. Några som inte tror på det är spelbolagen. I skrivandets stund betalar Svenska Spel drygt 39 ggr pengarna för 0-4 och nästan 74 gånger pengarna för 1-5.

Men eftersom Förbundshamrénen är övertygad om att han inte klarar 90 minuter kanske det bara blir sådär 73 minuter för Anders. Och då räcker det ju med 3 mål.

Och om Sverige bara får 0-0 kommer Anders snitt fortfarande vara det bästa någon spelare har i nuvarande kval.

——-

Här är förresten ett av alla inlägg vi skrev inför hemmamatchen mot Irland. Om ni i era huvuden lägger till en händelselös 0-0-match till allt däri så har ni något ännu ganska aktuellt.

Taco vs Den goda viljan (eller Erik Hamrén är en faktaförnekare)

Vi gillar fakta. Och speciellt gillar vi fakta som visar att vi har rätt och Hammarn fel. Först gjorde vi en ganska kort och enkel grej som ändå var ganska talande. Landslaget gjorde fler mål och släppte in färre med Anders på plan.
Men vi ville sätta det i perspektiv och gjorde en större insats för att få in datan vi behövde. Resultatet blev en Taco-Tracker.

tacotracker

Detta är en tabell som visar varje spelares ±-statistik under Eriks tid som förbundskapten, det vill säga hur många mål framåt respektive bakåt varje spelare varit på planen vid.
Än mer intressant blir det när vi sedan sätter detta i relation till hur många minuter spelaren spelat*. Det ger en indikation, en fingervisning, om spelarens påverkan på laget.
För att ytterligare sätta prestationen i perspektiv innehåller tabellen även en rad andra saker, som antal mål eller assist varje spelare själv producerat, och svårighetsgraden på motståndet.
Och vet ni vad? Anders Svenssons +0,041 mål / per spelad minut visar sig inte bara vara det bästa någon av innermittfältarna mäktat med i nuvarande kval, även om svårighetsgraden på hans minuter är förhållandevis låg.
Det är inte ens bäst av alla spelarna under kvalet till Brasilien.
Det är det bästa någon utespelare mäktat med under Hamréns tid som Förbundshamrén.

Anders ger stabilitet. Oavsett om han råkar ha passerat den ålder som Hamrén bara ser som en siffra. (En del av er kommer invända mot datans omfång och säga att man inte kan dra slutsatser, och det har vi svarat på tidigare.)

En sak som slår oss är: när vi började tracka Taco (det lät inte riktigt bra det där va?) så fanns Kim Källström, Rasmus Elm, Anders Svensson och Pontus Wernbloom att välja på. Nu är Svensson ifrågasatt och Kim bortstött.
Istället är Albin Ekdal en bubblare. Och det är bra. Ekdal har rätt profil. Enligt vårt synsätt. Men tiden får visa om hans närvaro resulterar i poäng. I resultat.

Så, när allt kommer omkring så är fakta i målet: bästa innermittfältare sett till resultat är Anders Svensson. Trots ett fåtal minuter. Trots att motståndet kanske inte är det bästa.

Fakta är där. Varför förneka det, Hamrén?

Vi håller förstås med om att de sk mjuka värdena är viktiga i fotboll – inställning, beteende, kultur – men utan en spelmässig kärna, det vill säga en tydlig idé, vad ger de då? På vad ska de appliceras?
Att vara en idealist, men utan något väldefinierat ideal att sträva efter – vad blir man då? Det blir en ”håll tummarna och bollen är rund”-tränare, fast med krav och intentioner. Det blir ”ut och kör grabbar”-spelidén, fast klädd i andra, finare ord.
Visst, vi ska erkänna att där finns något slags offensiv tanke – gör fler mål än de andra så löser det sig nog – som kanske kanske kan kallas ett ideal. Men ett ideal bör ändå innehålla något slags hållbar idé om hur man når dit. Inte bara ett dallrigt ”nog”.

Vi har tidigare varit inne på kärleksmetaforen, att göra slut. Via sms. Det finns nåt där. I hur detta utstrålar något pubertalt. En ovilja att stirra sanningen, nåja statistiken, i vitögat.
Det kan vara som så att Erka gör det – tar en titt på siffrorna. Ja, snarare ÄR det så. Han vet. Han har allt framför sig. För vi räknar kallt med att Balsom serverar otroligt fingranulär statistik. (Och hans beslut kanske grundar sig på att han vet saker vi inte vet. Men isåfall – säg det då.) Sen väljer han ändå att göra som han gör. Tro som han tror. Hoppas som han hoppas. Det är naivt. Det är oskyldigt. Det är barnsligt. Det är kanske till och med oansvarigt, givet uppdrag och arbetsbeskrivning. Kvar står en idealist – men utan ett tydligt ideal. En ledare utan system. Eller snarare med ett upplägg som det inte finns spelare som kan förverkliga.
Visst – Hamrinho är tvingad till en generationsväxling. Men det har ju förbundskaptener klarat förr. Tommy Svensson hade guts (och ja, tid nog) att sparka ut de gamla gråvita trotjänarna INNAN han formerade sin nya trupp.
Och visst – han har det spelarmaterial han har. Unga egoistiska snurregubbar (16:45 min i programmet). Men jobbet går ju ut på att få dem att prestera bra givet sina förutsättningar. Ingen kan bli något denne inte är. Det är därför det behövs ett system. Och. Och. Och. Men. Men. Men. Om. Om. Om.

Till syvende og sidst handlar det om ledarskap. Eller kanske bristen på det. Om en ovilja att ansikta musiken för att istället predika den goda viljan.
Men vänta lite….det skulle ju handla om Anders Svensson? Just det.
I dagens landslag saknas ofta inte bara ledarskap utanför planen – det vill säga bristen på en hållbar idé, en tydlig inriktning, en känsla för psykologi som får individer att prestera. Nej, det saknas ofta också på planen. Den gode Z till trots. Som ju, handen på hjärtat, egentligen aldrig varit den där grundstenen. Visst kan han leverera resultat men att få de andra att växa? Nja. Även om det har blivit enormt mycket bättre, med nickar och heja-rop och huvudklappar – en så kallad positiv shajning.

Och den som står för ledarskapet, bortsett från ZZ Kropp då, är en som genomgått en tydlig förändring från humörklackare till närmast krusbärstjurig vinnarskalle. Taco. Och alla siffrorna däruppe säger allt om hans ledarskap – det leder nånstans. Till resultat. Ja, om och när Anders Svensson spelar så sker saker. Färre bolltapp, ytor skärs av och hela mittfältet kliver upp nåt steg. Vågar mer. Genom att bli säkrare bakåt, så blir man vassare framåt. Elementärt, min käre Balsom. (Och det är dessutom fakta. Fakta som man förstås kan välja att bortse från.)

Låt oss kolla den så kallade centrallinjen i övrigt.

Målvakt. Isaksson verkar stå säker. Och kanske är det lika bra. Likväl är han inte någon som genom sitt agerande kan få de andra att lyfta blicken.

Backlinjen? Sen Mellberg slutade känns det inte som att det finns någon som blir fullständigt vansinnig om laget presterar dåligt och som kan få igång övriga. Och som har den sportsliga kunskapen att genomföra och leda återtåget.

Mittfältet? Wernbloom har förvisso nåt slags märkvärdig offensiv teknisk köttighet som kan vara nyttig. Han är strängt taget – och detta är sagt med största omtanke, för denna typ av spelare behövs – allra bäst på forechecking. Men Wernbloom är ingen ytätare, hälseneskavare som gör motståndarna sämre och som ger dem färre alternativ, vilket Svensson gör.
Elm? Djupt därinne finns underverk, det vet vi. Spelintelligensen är enorm. Men rädslan eller vad det nu är verkar vara ännu större. Eller så är han allergisk även mot blått och gult.
Ekdal? Där finns nåt. Ett tvåvägsspel. Men ännu har det inte stått och fallit med honom. Och frågan är hur han klarar det. Låt honom prova.
Och sen har vi Kim. Eller vänta, nej det har vi ju inte längre. Jo, det har vi. Eller nej…Eller?

Anfallet? Z har vi redan pratat om. Att Toivonen eller Elmander skulle kunna leda laget till ett ändrat beteende under nittio minuter känns overkligt.

Som ni märker så pratar vi om det som är Hamris självutsedda hemmaplan – shajning. Attityd. Allt det där som resulterar i matchpåverkande handlingar, som drar med sig de andra. Och så är vi där vid resultat igen.

Låt oss avslutningsvis få säga några ord om vikten av en balanserande mittfältare för att nå resultat. En som äter yta och kan sätta iväg kvalitativa bollar. Som de andra VET kan göra det. Som kan växla tempo och insats efter läge och motstånd. Obalanserade lag brukar karaktäriseras av potential till en frejdig offensiv eller tungt sittande försvar. Som antingen Häcken eller Gefle. Men inte både och, efter behov.
Fast både och är ju vad vi borde kunna förvänta oss av landslaget i allmänhet, och i synnerhet i den här situationen.

Vår slutsats är: det räcker inte med Den goda viljan. Men faktaspäckad taco kan däremot ta oss ganska långt.

*) Som brukligt i sådana här sammanhang räknar man man med att en match har 90 minuter. Det gör att det kan bli lite missvisade när en spelare blivit inbytt sent i en match och kanske bara får en minut i officiella statistiken, men i praktiken även spelat kanske 7 övertidsminuter. För att undvika större misstag i detta har vi tagit bort alla spelare med mindre än totalt 90 minuter på plan under kvalet.

Titta, Ham snackar!

Det är allt för sällan vi vanliga dödliga får chansen att höra Hamrén prata en längre stund och framför allt allt för sällan vi får höra honom prata konkret fotboll. Det fick vi dock igår när han gästade Fotbollskväll.

Några reflektioner.

Han fortsätter att försvara sitt val att peta Kim senast. Nannskog tycker det var fel eftersom han menar att Kims fysik mått bra av 90 minuter och att hans psyke mått bra av förtroendet. Johannesson tycker inte att ett landslag är forumet att stärka enskilda spelares självförtroende, och menar att Kim inte skulle spelat mot Norge och att han inte kan ta att sitta på bänken.

Vi tycker: Om Kim spelar så mycket som en minut mot Irland var det såklart helt uppåt väggarna att han inte var med mot Norge. Och om han inte spelar så kan man ju med herrarna Hamrén och Johannessons sätt att resonera fundera på varför han är med i truppen ens den här gången. I ett sånt här kritiskt läge, och med ett högst opåitligt mittförsvar, kan man dessutom fråga sig om det är läge att nöjespeta mer i centrallinjen.

Hamrén tycker inte att två insläppta på tre matcher är så farligt.

Vi tycker: Att så kan man inte säga. Att det beror på motstånd och matchbild och tabelläge och hur många man gör framåt. Lägger man Färöarna åt sidan så gör vi ett mål framåt och släpper in två bakåt i våra nyckelmatcher. I det läget är två mål för många. Lär dig det, Hamrén. Det är resultaten som räknas. Avancemang.

Johannesson visar ett klipp där Lustig ligger fel. Hamrén tycker att Lustig ligger rätt.

Vi tycker: Att om förbundskaptenen vill att ytterbackarna skall tjuva i hemåtjobbet, ligga halvmetern bakom sin motståndare, och sätta ett som sagt redan svajigt mittförsvar i trångmål är det kanske inte är så konstigt att landslaget under Erik Hamrén släpper in mer mål än de gjorde under Lars-Roland, Lars-Tommy, Söderberg, Svensson och Arnesson. Ja, alltså mer än tidigare under 2000-talet, under 1990-talet och 1980-talet.

Som exempel kan det ju jämföras med Söderbergs 1 insläppta mål i kvalet till EM2000. Ett mål på åtta matcher. Det tycker vi inte är så farligt.

 

För är TV4-profilers och fotbollsexperters gnäll över en överklistrad logo inte så imponerande. Som Fotbollskvälls projektledare Max Bursell skrev på Twitter: ”Get over it”. ‏

Sverige har bara släppt in ett mål mot lag av Färöisk klass – gissa vilket och vem som var förbundskapten?

Trots Hamréns oförmåga att få spelarna att göra det som krävs så är det naturligtvis inget snack – Färöarna på hemmaplan skall bara köras över.

Lagen har bara mötts på riktigt en gång tidigare, nämligen 2-1 segern på Tórsvöllur i höstas. Dessutom har lagen, under Lars-Tommys tid, spelat 0-0. I en träningsmatch. I Växjö. Inomhus.

Färöarna har, precis som Sverige (och Österrike), nyligen fallit på FIFAs världsranking och ligger nu på plats 162. Sedan världsrankingen infördes har Sverige aldrig tappat poäng mot ett så lågt rankat lag utan vunnit alla 9 matcher (4 segar mot San Marino, 2 mot Liechtenstein, 2 mot Malta och en mot Färöarna och Kazakstan).

Faktum är att Sverige bara har släppt in ett enda mål på dessa 9 matcher. Det är nog ingen som överraskas av att förbundskaptenen den gången hette Hamrén, att mittbackarna var Olsson och Granqvist och att laget var Färöarna.

Det sämsta lag vi förlorat mot var, tills Wienervalsen i fredags, Lettland (0-1 på Råsunda 2003, rankade 73), men är alltså numera Österrike (1-2, 2013, rankade 76).

De sämsta lag vi tappat poäng mot är (åter) Lettland (0-0 i Riga 2002, då rankade 102) och Albanien (0-0 i Tirana 2008, också rankade 102).

Tisdagens mest spännande spel borde alltså handla om ifall det rekordet står sig kvällen ut.

Och lite blandat

– Detta blir den 101 tävlingsmatchen i juni, den 100:e slutade som vi alla minns med förlust.

– Hamrén fick ingen en sjätte rak utan förlust utan står efter 22 tävlingskamper kvar på 5 raka utan förlust och är fortfarande lite sämre än Olle Nordin som vid två tillfällen nådde 6 förlustfira på sina 17 matcher. Även Lasse Lager åstadkom 6 raka förlustfria som bäst på sina 39 tävlingskamper.

– Istället har nu Hamrinho 3 raka utan seger, vilket är hans “personbästa” eller ”personsämsta”, beroende på hur man ser det.

– Matchen döms av Nikolay Yordanov från Bulgarien, vilket är en ny bekantskap för Sverige. Totalt har Sverige bara dömts av bulgariska domare vid två tävlingstillfällen. Båda för Tommy Svensson, båda på Råsunda. Oavgjort mot Island (1-1, EM-kval 1995) och vinst mot Estland (1-0, VM-kval 1997)

– Vi kan alltså konstatera att vi aldrig nått mästerskap när vi haft bulgariska domare i kvalet.

– Det här blir blott andra tävlingskampen på Nya Nationalarenan. Dags för första segern, såklart.

Vi konstaterar att Wernbloom är högaktuell som forward. Och minns att det fanns en tid när gråvita supportrar snackade om den här lösningen som ett svaghetstecken. I Allsvenskan.

Inför Österrikematchen skrev vi om de svenska kvalen sedan 1988. Vi skrev att Sverige missat slutspel 3 gånger och alla man vid alla dessa tillfällen haft färre än 11 poäng efter fem omgångar. Vi avslutar med att konstatera att vi efter omgång 5 i kvalet till VM 2014 står på 8.

Förlustfriare har han ju aldrig varit!

Det har naturligvis inte undgått någon som läst bloggen att vårt förtroende för Hamrén ligger någonstans mellan litet och obefintligt. Han verkar vara en trevlig kille, säkert kul att sitta bredvid på en flight mellan Landvetter och Arlanda, men han har visat förfärligt lite som får oss att tro att han har kompetensen som krävs för att leda en liten fotbollsnation (Sverige) med en, internationellt och historiskt sett, medelmåttig trupp till några större framgångar.

En bild som snarast befästes av Anders Cedhamres knappt timslånga intervju där förbundskaptenen lyckades med konsttycket att knappt alls bli konkret om sin fotbollsfilosofi (annat än att han hellre vinner med 5-3 än med 1-0, vilket inte är det samma som att säga hur man tänker åstadkomma det).

Hans defensiv har ifrågsatts ganska länge (men om vi har också konstaterat att hans backmaterial kanske är det sämsta sedan i alla fall innan Glenn och Peter). Efter EM, följt av Färöarna och Irland, när även offensiven gått lite knackigt, har hans brister blivit så uppenbara att även de mindre slipade kvällstidningsjournalisterna börjat ifrågasätta honom.

När vi inför den allsvenska premiären genomförde vår stora supporterundersökning, så sa sig endast 41,6% ha förtroende för Erik Hamrén. 58,4% uppgav att de saknade förtroende.

fortroende

Något glädjande för Erik är dock att när vi delar upp på egen erfarenhet så är förtroendet för honom störst bland dem som spelat högst upp själva (div III och uppåt), där han får förtroende från ungefär 48%.

fortroende_uppdelad

Vi har varit de första att kritisera samt ifrågasätta och har därför såklart lätt att sympatisera med en växande kritik i media och bland supportrar. Samtidigt konstaterar vi att det är lite ironiskt att kritiken är som starkast just nu.

Men just nu?

För faktum är att landslaget just nu har sin längsta svit av att vara obesegrade i tävlingsmatcher sedan Hamrén tillträdde.

Sedan förlusten mot England i EM är Hamréns Sverige obesegrade i 5 raka tävlingsmatcher, och har nu alltså chansen att förlänga denna svit vid minst en poäng mot Österrike.

forlustfria_per_fkp

Som man ser ovan så är 5 raka utan förlust inte något unikt. Och längst är Lars-Tommys 13 matcher långa svit av matcher utan förlust mellan 2000-09-02 (Azerbajdzjan 1-0) till 2002-06-12 (Argentina 1-1) som bröts av den snöpliga förlusten mot Senegal några dagar senare.

Man ser också att såväl Tommy Söderberg och Orvar Bergmark slutade med flaggan i topp. Och i Söderbergs fall var den ju extra i topp eftersom inte en enda match förlorades innan han uppgraderade Lagerbäck till sin like.

Vid just ett oavgjort resultat mot Österrike glider det nuvarande landslaget dock upp och tangerar rekordet i antal raka oavgjorda tävlingsmatcher för ett svenskt landslag. Det blir i så fall tredje raka oavgjorda, och det har bara skett två gånger tidigare. Även här är såklart Lars-Tommy med tack vare sina tre raka oavgjorda som följde 5-0-matchen mot Bulgarien i EM 2004; Italien 1-1, Danmark 2-2 och Holland 0-0. Dessa matcher spelades dessutom inom endast 8 dagar. Även Tommy Svensson har lyckats spela tre raka oavgjorda matcher men han behövde 167 dagar på sig mellan det att han spelade 1-1 mot Island 1995-06-01 tills 2-2-matchen mot Turkiet 15 november samma år.

Dessutom har Hamrén aldrig förlorat eller ens tappat poäng i en kvalmatch i juni.

Erik, din bästa tid är nu!

Hej Supporter – Avgår Hamrén?

Vår undersökning reste även frågan om man tror att Hamrén slutar som förbundskapten om vi inte når VM. Såhär tror gräddan av de allsvenska supportrarna.

hamren_om_inte_vm

50% tror att Hammarn slutar om vi missar VM.

18,7% tror att han slutar om vi inte når playoff.

Nedbrutet på svarandes egna erfarenheter av fotboll ser vi att tron på att han slutar vid ett misslyckat kval ökar med egen erfarenhet. Från 43% bland dem utan egen erfarenhet till 52% bland dem som spelat i minst division III. I den senare gruppen tror endast 19% att Hamrén fortsätter oavsett resultat, att jämföra med nästan 36% i den tidigare gruppen.

hamren_om_inte_vm_uppdelad