Sveriges kvalsnitt trots dåligt motstånd är allt annat än kval-i-tät

Inför bortamötet mot Österrike gjorde vi en sammanställning av hur Sverige presterat i inledningarna av alla kval sedan kvalet till VM1990.

Nu har vi tagit det ett steg längre, och du kan själv klicka runt och se hur det har sett ut – omgång för omgång – sedan kvalet till EM1984.

svenskakvalen

När man tittar på det finns det två saker som sticker ut inför Österrikereturen:

  1. Efter 7 spelade hade Sverige tagit 2 poäng i snitt. Det snittet efter sju spelade har aldrig räckt till svenskt avancemang. Tack vare segern senast har laget nu 2,13 poäng i snitt. Samma som efter 8 matcher i kvalen till VM1994, EM2004 och EM2008.
  2. Motståndet har så här långt i snitt varit rankat på plats 96,6 på FIFAs världsranking. Så dåligt motstånd har vi inte haft i något kval sedan rankingen infördes.

Förresten…

Efter förra matchen mot Österrike konstaterade vi att laget är det sämsta lag vi förlorat mot – vi har aldrig förlorat mot ett sämre rankat lag. Sedan dess – och till viss del tack vare segern mot Sverige – har Österrike gjort ett rejält hopp i den där rankingen.

Från plats 76 då till plats 47 nu. Strax efter Albanien och precis före Iran. Sverige finns just nu på plats 22, efter att ha varit nere och vänt på 31 under sommaren.

Vi skrev också ett annat inlägg inför den matchen, Hörrni Österrike, vi är inte rädda längre, men frågan är hur mycket som stämmer av det inför returen?

The tjosan one

Tänk dig att du fått ett nytt jobb. Det innebär två uppdrag, som kan vara varandras motsats men som inte måste vara det. Det ena är uttalat – du ska säkra resultat, avancemang, titlar, medaljer.

Detta är själva fundamentet i ditt arbete; att vinna. Men detta deluppdrag är också beroende av vad vi kan kalla folkets röst. En högljudd opinion som kräver detta men som har viss förståelse för förutsättningarna för ditt arbete; trötta, gamla och skadade medarbetare samt, i vissa fall, överlägsna konkurrenter.

Den där opinionen kan vara klurig – bland annat består den av sk media (vilket inbegriper en liten gnällig blogg som envisas med att peka på siffror och fakta när du helst vill köra på feeling.).

De där media är nämligen lite mer kunniga än gemene man, då det är deras jobb. Och deras jobb gör ditt jobb lite surt. Bland annat så tjatar de om deluppdrag numero 2.

Det är outtalat men självklart – gruppen av medarbetare måste anpassas till nutid, till rådande arbetssituation och de arbetsuppgifter denna kräver. Medarbetarna måste vara de bästa och gärna de yngsta för då kan de vara med under ett flertal år.

Det där med ”rådande arbetssituation och de arbetsuppgifter denna kräver” är intressant, för det bestämmer du.

Du bestämmer hur medarbetargruppen ska arbeta, vad som är viktigt och vad som ger resultat. Du är ju trots allt ledaren. Det är svårt.

Men din svåraste uppgift är att jämka de två deluppdragen – att nå resultat och samtidigt byta ut de som tidigare gett resultat mot nya som du tror ska ge resultat.

Som tur är finns ganska många tillfällen att prova innan läget blir skarpt. Och provat – ja, det har du gjort.

Och din slutsatser har varit ganska beska – genom din vägran att arbeta efter ett system som gör att även den nye och mer oerfarne medarbetaren kan prestera resultat så har du hamnat i en situation där du måste välja de gamla rävarna för att ens ha en möjlighet att uppfylla ditt viktigaste deluppdrag – att vinna.

Ändå funderar du på att i skarpast möjliga läge – ett direkt avgörande arbetsmoment – slänga in en medarbetare som dels varit skadad och som dels är otränad, vilket gör att orken rimligtvis är sisådär. Och som dessutom inte riktigt hittat hur han ska arbeta när han fått chansen. Detta trots att du när det gäller andra medarbetare hävdar att man a) ska arbeta ofta b) ska orka göra hela arbetsmomentet om 90 minuter.

Det är kanske inte riktigt schysst mot medarbetaren i fråga kan man tänka (men ger det resultat så kanske det inte spelar så stor roll tänker vi).

Att det sedan sitter en medarbetare bredvid som på ett bättre sätt matchar såväl dina något vad det verkar godtyckliga krav som vad arbetssituationen de facto kräver spelar inte så stor roll vad det verkar.

Men så har din långsiktiga strategi också alltid varit: ”tjosan, nu kör vi!”.

Lycka till Erik.

 

Fotnot.

För den som vill titta på Elms prestationer jämför med Kims och Anders – och till och med Pontus – duger vår Taco-Tracker utmärkt även till detta.

Statistik för Eriks vanligaste innermittar

innermittfalt_under_erik_tot

Där kan ni se att han genomgående har sämst siffror, per tävling och totalt. Men även vi tror det bor något genialt i den där kroppen, frågan är bara hur Erik skall få ut det!

Just som vi sa

No Taco – no party, sa vi.

Men det blev Taco och det blev party. Det har kallats bragd, och om det var en bragd så var det bara precis, men det var ett otroligt viktigt för chansen att nå Rio.

Vi har hört flera personer kopplade till landslaget säga att Zlatan inte njuter tillräckligt efter en seger eller en enskild prestation. Men Anders, han njöt. Och njuter än.

Men precis som vi sa att han skulle, sänkte han sitt ±-snitt. Hans snitt, +0,0317 mål/minut i pågående kval är fortfarande det bästa en någon av de etablerade innermittfältarna klarat i någon tävling.

Men hans snitt i nuvarande kval inte längre är det bästa någon spelare haft under Hamréns tid som förbundskapten. Istället är Emir Bajramis snitt på +0,0379 mål/minut från kvalet till EM2012 bäst – mycket tack vare 6-0 mot San Marino och 5-0 mot Finland.

Och som ni kommer ihåg gjorde ju Sverige en del mål i det kvalet. 3,1 mål/match för att vara exakt. (Att jämföra med 1,625 i pågående kval.)

—–

Vi blir förresten ödmjukt tracksamma när vi ser och hör sånt här:

—–

Vi har såklart uppdaterat vår Taco-Tracker, och den fortsätter uppdateras under kvalet.

Svensson tangerar rekordet men förlorar snittet

Alla de som följer landslaget mycket närmare än vi drog rätt slutsatser av hur lagen formerats under landslagets träningar under samlingen. Det blir som många länge önskat: Anders Svensson från start i kvällens match mot Irland.

Inte så mycket för att Hamrén vill som för att han med Elm otillgänglig och Kim odugligförklarad knappt har något val, för att chansa på Wernbloom och Ekdal hade nog varit väl magstarkt även för Erik.

Det betyder att Kung Ravelli inte längre är ensam på tronen, de kommer då vara två med 143 landskamper och Anders är sedan bara ett litet inhopp under januariturnén ifrån att vara ensam som Sveriges mesta landslagsspelare.

Men det betyder också att Svenssons fina ±-statistik som vi skrivit om ett par gånger kommer få sig en rejäl törn.

För om Anders får 90 minuter i matchen mot Irland krävs en fullständig islossning framåt för att mittfältarens snitt inte skall sänkas.

Taco har alltså +5 mål på 122 spelade minuter, vilket ger +0,041 mål per spelad minut. Över 90 minuter ger det +3,69. Eller +4, eftersom endast hela mål räknades senast vi kollade.

Det innebär alltså att för att Anders inte skall sänka sitt snitt måste vi vinna med 4 måls marginal, ifall han spelar alla 90 minuter. Några som inte tror på det är spelbolagen. I skrivandets stund betalar Svenska Spel drygt 39 ggr pengarna för 0-4 och nästan 74 gånger pengarna för 1-5.

Men eftersom Förbundshamrénen är övertygad om att han inte klarar 90 minuter kanske det bara blir sådär 73 minuter för Anders. Och då räcker det ju med 3 mål.

Och om Sverige bara får 0-0 kommer Anders snitt fortfarande vara det bästa någon spelare har i nuvarande kval.

——-

Här är förresten ett av alla inlägg vi skrev inför hemmamatchen mot Irland. Om ni i era huvuden lägger till en händelselös 0-0-match till allt däri så har ni något ännu ganska aktuellt.

Taco vs Den goda viljan (eller Erik Hamrén är en faktaförnekare)

Vi gillar fakta. Och speciellt gillar vi fakta som visar att vi har rätt och Hammarn fel. Först gjorde vi en ganska kort och enkel grej som ändå var ganska talande. Landslaget gjorde fler mål och släppte in färre med Anders på plan.
Men vi ville sätta det i perspektiv och gjorde en större insats för att få in datan vi behövde. Resultatet blev en Taco-Tracker.

tacotracker

Detta är en tabell som visar varje spelares ±-statistik under Eriks tid som förbundskapten, det vill säga hur många mål framåt respektive bakåt varje spelare varit på planen vid.
Än mer intressant blir det när vi sedan sätter detta i relation till hur många minuter spelaren spelat*. Det ger en indikation, en fingervisning, om spelarens påverkan på laget.
För att ytterligare sätta prestationen i perspektiv innehåller tabellen även en rad andra saker, som antal mål eller assist varje spelare själv producerat, och svårighetsgraden på motståndet.
Och vet ni vad? Anders Svenssons +0,041 mål / per spelad minut visar sig inte bara vara det bästa någon av innermittfältarna mäktat med i nuvarande kval, även om svårighetsgraden på hans minuter är förhållandevis låg.
Det är inte ens bäst av alla spelarna under kvalet till Brasilien.
Det är det bästa någon utespelare mäktat med under Hamréns tid som Förbundshamrén.

Anders ger stabilitet. Oavsett om han råkar ha passerat den ålder som Hamrén bara ser som en siffra. (En del av er kommer invända mot datans omfång och säga att man inte kan dra slutsatser, och det har vi svarat på tidigare.)

En sak som slår oss är: när vi började tracka Taco (det lät inte riktigt bra det där va?) så fanns Kim Källström, Rasmus Elm, Anders Svensson och Pontus Wernbloom att välja på. Nu är Svensson ifrågasatt och Kim bortstött.
Istället är Albin Ekdal en bubblare. Och det är bra. Ekdal har rätt profil. Enligt vårt synsätt. Men tiden får visa om hans närvaro resulterar i poäng. I resultat.

Så, när allt kommer omkring så är fakta i målet: bästa innermittfältare sett till resultat är Anders Svensson. Trots ett fåtal minuter. Trots att motståndet kanske inte är det bästa.

Fakta är där. Varför förneka det, Hamrén?

Vi håller förstås med om att de sk mjuka värdena är viktiga i fotboll – inställning, beteende, kultur – men utan en spelmässig kärna, det vill säga en tydlig idé, vad ger de då? På vad ska de appliceras?
Att vara en idealist, men utan något väldefinierat ideal att sträva efter – vad blir man då? Det blir en ”håll tummarna och bollen är rund”-tränare, fast med krav och intentioner. Det blir ”ut och kör grabbar”-spelidén, fast klädd i andra, finare ord.
Visst, vi ska erkänna att där finns något slags offensiv tanke – gör fler mål än de andra så löser det sig nog – som kanske kanske kan kallas ett ideal. Men ett ideal bör ändå innehålla något slags hållbar idé om hur man når dit. Inte bara ett dallrigt ”nog”.

Vi har tidigare varit inne på kärleksmetaforen, att göra slut. Via sms. Det finns nåt där. I hur detta utstrålar något pubertalt. En ovilja att stirra sanningen, nåja statistiken, i vitögat.
Det kan vara som så att Erka gör det – tar en titt på siffrorna. Ja, snarare ÄR det så. Han vet. Han har allt framför sig. För vi räknar kallt med att Balsom serverar otroligt fingranulär statistik. (Och hans beslut kanske grundar sig på att han vet saker vi inte vet. Men isåfall – säg det då.) Sen väljer han ändå att göra som han gör. Tro som han tror. Hoppas som han hoppas. Det är naivt. Det är oskyldigt. Det är barnsligt. Det är kanske till och med oansvarigt, givet uppdrag och arbetsbeskrivning. Kvar står en idealist – men utan ett tydligt ideal. En ledare utan system. Eller snarare med ett upplägg som det inte finns spelare som kan förverkliga.
Visst – Hamrinho är tvingad till en generationsväxling. Men det har ju förbundskaptener klarat förr. Tommy Svensson hade guts (och ja, tid nog) att sparka ut de gamla gråvita trotjänarna INNAN han formerade sin nya trupp.
Och visst – han har det spelarmaterial han har. Unga egoistiska snurregubbar (16:45 min i programmet). Men jobbet går ju ut på att få dem att prestera bra givet sina förutsättningar. Ingen kan bli något denne inte är. Det är därför det behövs ett system. Och. Och. Och. Men. Men. Men. Om. Om. Om.

Till syvende og sidst handlar det om ledarskap. Eller kanske bristen på det. Om en ovilja att ansikta musiken för att istället predika den goda viljan.
Men vänta lite….det skulle ju handla om Anders Svensson? Just det.
I dagens landslag saknas ofta inte bara ledarskap utanför planen – det vill säga bristen på en hållbar idé, en tydlig inriktning, en känsla för psykologi som får individer att prestera. Nej, det saknas ofta också på planen. Den gode Z till trots. Som ju, handen på hjärtat, egentligen aldrig varit den där grundstenen. Visst kan han leverera resultat men att få de andra att växa? Nja. Även om det har blivit enormt mycket bättre, med nickar och heja-rop och huvudklappar – en så kallad positiv shajning.

Och den som står för ledarskapet, bortsett från ZZ Kropp då, är en som genomgått en tydlig förändring från humörklackare till närmast krusbärstjurig vinnarskalle. Taco. Och alla siffrorna däruppe säger allt om hans ledarskap – det leder nånstans. Till resultat. Ja, om och när Anders Svensson spelar så sker saker. Färre bolltapp, ytor skärs av och hela mittfältet kliver upp nåt steg. Vågar mer. Genom att bli säkrare bakåt, så blir man vassare framåt. Elementärt, min käre Balsom. (Och det är dessutom fakta. Fakta som man förstås kan välja att bortse från.)

Låt oss kolla den så kallade centrallinjen i övrigt.

Målvakt. Isaksson verkar stå säker. Och kanske är det lika bra. Likväl är han inte någon som genom sitt agerande kan få de andra att lyfta blicken.

Backlinjen? Sen Mellberg slutade känns det inte som att det finns någon som blir fullständigt vansinnig om laget presterar dåligt och som kan få igång övriga. Och som har den sportsliga kunskapen att genomföra och leda återtåget.

Mittfältet? Wernbloom har förvisso nåt slags märkvärdig offensiv teknisk köttighet som kan vara nyttig. Han är strängt taget – och detta är sagt med största omtanke, för denna typ av spelare behövs – allra bäst på forechecking. Men Wernbloom är ingen ytätare, hälseneskavare som gör motståndarna sämre och som ger dem färre alternativ, vilket Svensson gör.
Elm? Djupt därinne finns underverk, det vet vi. Spelintelligensen är enorm. Men rädslan eller vad det nu är verkar vara ännu större. Eller så är han allergisk även mot blått och gult.
Ekdal? Där finns nåt. Ett tvåvägsspel. Men ännu har det inte stått och fallit med honom. Och frågan är hur han klarar det. Låt honom prova.
Och sen har vi Kim. Eller vänta, nej det har vi ju inte längre. Jo, det har vi. Eller nej…Eller?

Anfallet? Z har vi redan pratat om. Att Toivonen eller Elmander skulle kunna leda laget till ett ändrat beteende under nittio minuter känns overkligt.

Som ni märker så pratar vi om det som är Hamris självutsedda hemmaplan – shajning. Attityd. Allt det där som resulterar i matchpåverkande handlingar, som drar med sig de andra. Och så är vi där vid resultat igen.

Låt oss avslutningsvis få säga några ord om vikten av en balanserande mittfältare för att nå resultat. En som äter yta och kan sätta iväg kvalitativa bollar. Som de andra VET kan göra det. Som kan växla tempo och insats efter läge och motstånd. Obalanserade lag brukar karaktäriseras av potential till en frejdig offensiv eller tungt sittande försvar. Som antingen Häcken eller Gefle. Men inte både och, efter behov.
Fast både och är ju vad vi borde kunna förvänta oss av landslaget i allmänhet, och i synnerhet i den här situationen.

Vår slutsats är: det räcker inte med Den goda viljan. Men faktaspäckad taco kan däremot ta oss ganska långt.

*) Som brukligt i sådana här sammanhang räknar man man med att en match har 90 minuter. Det gör att det kan bli lite missvisade när en spelare blivit inbytt sent i en match och kanske bara får en minut i officiella statistiken, men i praktiken även spelat kanske 7 övertidsminuter. För att undvika större misstag i detta har vi tagit bort alla spelare med mindre än totalt 90 minuter på plan under kvalet.

Titta, Ham snackar!

Det är allt för sällan vi vanliga dödliga får chansen att höra Hamrén prata en längre stund och framför allt allt för sällan vi får höra honom prata konkret fotboll. Det fick vi dock igår när han gästade Fotbollskväll.

Några reflektioner.

Han fortsätter att försvara sitt val att peta Kim senast. Nannskog tycker det var fel eftersom han menar att Kims fysik mått bra av 90 minuter och att hans psyke mått bra av förtroendet. Johannesson tycker inte att ett landslag är forumet att stärka enskilda spelares självförtroende, och menar att Kim inte skulle spelat mot Norge och att han inte kan ta att sitta på bänken.

Vi tycker: Om Kim spelar så mycket som en minut mot Irland var det såklart helt uppåt väggarna att han inte var med mot Norge. Och om han inte spelar så kan man ju med herrarna Hamrén och Johannessons sätt att resonera fundera på varför han är med i truppen ens den här gången. I ett sånt här kritiskt läge, och med ett högst opåitligt mittförsvar, kan man dessutom fråga sig om det är läge att nöjespeta mer i centrallinjen.

Hamrén tycker inte att två insläppta på tre matcher är så farligt.

Vi tycker: Att så kan man inte säga. Att det beror på motstånd och matchbild och tabelläge och hur många man gör framåt. Lägger man Färöarna åt sidan så gör vi ett mål framåt och släpper in två bakåt i våra nyckelmatcher. I det läget är två mål för många. Lär dig det, Hamrén. Det är resultaten som räknas. Avancemang.

Johannesson visar ett klipp där Lustig ligger fel. Hamrén tycker att Lustig ligger rätt.

Vi tycker: Att om förbundskaptenen vill att ytterbackarna skall tjuva i hemåtjobbet, ligga halvmetern bakom sin motståndare, och sätta ett som sagt redan svajigt mittförsvar i trångmål är det kanske inte är så konstigt att landslaget under Erik Hamrén släpper in mer mål än de gjorde under Lars-Roland, Lars-Tommy, Söderberg, Svensson och Arnesson. Ja, alltså mer än tidigare under 2000-talet, under 1990-talet och 1980-talet.

Som exempel kan det ju jämföras med Söderbergs 1 insläppta mål i kvalet till EM2000. Ett mål på åtta matcher. Det tycker vi inte är så farligt.

 

För är TV4-profilers och fotbollsexperters gnäll över en överklistrad logo inte så imponerande. Som Fotbollskvälls projektledare Max Bursell skrev på Twitter: ”Get over it”. ‏

Tacouppdatering: Guacamole ger 57% fler mål

En strut med och en strut utan Tex-Mex ikväll. Det gör att andelen mål med och utan Taco fortfarande är 50-50 sedan EM-preimären förra året.

Men Anders spelade ju bara en kortare stund vilket gör att siffrorna från förra inlägget ändå ändras något. Han spelade 33 av de 90 idag och hans totala medverkan från och med Ukrainamatchen ligger nu på 38% av de ordinarie minuterna.

Så, nu blir det plötsligt 0,0254 mål per minut med Taco (mot 0,0248 innan dagens match), medan mål utan Anders ligger på 0,0162 (mot 0,0160 innan). Det innebär alltså att Sverige plötsligt gör 57% mer mål per minut med Anders än utan.

Avrundat till hela procent, hamnar baklängesmålen fortfarande på 48% färre med Anders än utan.

Ojdå, Hamrén – så här bra är Taco (du vet killen som du duckar)! Omräknad och uppdaterad.

Uppdaterad: Det är ännu mer häpnadsväckande. Vi tappade i hastigheten bort ett par decimaler, vilket gjorde att Anderseffekten framstod som lite mindre än den faktiskt är. Sverige gör inte 25% mer mål med Anders på plan som vi först sa. Sverige gör hela 55% mer! Texten nedan är uppdaterad enligt detta.

Det här har gått ganska snabbt, men vi tror att vi räknat rätt. Och det vi kommit fram till är häpnadsväckande.

Från och med EM-premiären har Sverige spelat 720 minuter tävlingsfotboll*. Laget har under denna tid gjort 14 mål framåt och släppt in 12.

Av dessa 720 minuter har Anders Svensson spelat 282 minuter och suttit resten, 438 minuter, på bänken. Anders Svensson har alltså spelat 40% av tiden.

Men, med Anders Svensson på plan, det vill säga under 40% av tiden, har landslaget gjort 50% av målen. Sverige har alltså gjort 0,0248 mål per minut med Taco, och 0,0160 utan. Eller:

Sverige gör 55% mer mål MED Anders Svensson än utan.

Och det tar inte slut här.

Under de 40% av tiden som Tex-Mex är på planen, har Sverige bara släppt in 25% av målen. (Faktum är att av de 5 matcher som Taco fått speltid har Sverige bara släppt in mål i en – nämligen i 2-3-förlusten mot England) . Sverige har med Anders på planen släppt in 0,011 mål per minut, och 0,021 utan honom. Eller:

Sverige släpper in 48% färre mål MED Anders Svensson än utan.

*) Beräknat på ordinarie speltid utan tillägg (dvs 90 minuter totalt).

Sverige har bara släppt in ett mål mot lag av Färöisk klass – gissa vilket och vem som var förbundskapten?

Trots Hamréns oförmåga att få spelarna att göra det som krävs så är det naturligtvis inget snack – Färöarna på hemmaplan skall bara köras över.

Lagen har bara mötts på riktigt en gång tidigare, nämligen 2-1 segern på Tórsvöllur i höstas. Dessutom har lagen, under Lars-Tommys tid, spelat 0-0. I en träningsmatch. I Växjö. Inomhus.

Färöarna har, precis som Sverige (och Österrike), nyligen fallit på FIFAs världsranking och ligger nu på plats 162. Sedan världsrankingen infördes har Sverige aldrig tappat poäng mot ett så lågt rankat lag utan vunnit alla 9 matcher (4 segar mot San Marino, 2 mot Liechtenstein, 2 mot Malta och en mot Färöarna och Kazakstan).

Faktum är att Sverige bara har släppt in ett enda mål på dessa 9 matcher. Det är nog ingen som överraskas av att förbundskaptenen den gången hette Hamrén, att mittbackarna var Olsson och Granqvist och att laget var Färöarna.

Det sämsta lag vi förlorat mot var, tills Wienervalsen i fredags, Lettland (0-1 på Råsunda 2003, rankade 73), men är alltså numera Österrike (1-2, 2013, rankade 76).

De sämsta lag vi tappat poäng mot är (åter) Lettland (0-0 i Riga 2002, då rankade 102) och Albanien (0-0 i Tirana 2008, också rankade 102).

Tisdagens mest spännande spel borde alltså handla om ifall det rekordet står sig kvällen ut.

Och lite blandat

– Detta blir den 101 tävlingsmatchen i juni, den 100:e slutade som vi alla minns med förlust.

– Hamrén fick ingen en sjätte rak utan förlust utan står efter 22 tävlingskamper kvar på 5 raka utan förlust och är fortfarande lite sämre än Olle Nordin som vid två tillfällen nådde 6 förlustfira på sina 17 matcher. Även Lasse Lager åstadkom 6 raka förlustfria som bäst på sina 39 tävlingskamper.

– Istället har nu Hamrinho 3 raka utan seger, vilket är hans “personbästa” eller ”personsämsta”, beroende på hur man ser det.

– Matchen döms av Nikolay Yordanov från Bulgarien, vilket är en ny bekantskap för Sverige. Totalt har Sverige bara dömts av bulgariska domare vid två tävlingstillfällen. Båda för Tommy Svensson, båda på Råsunda. Oavgjort mot Island (1-1, EM-kval 1995) och vinst mot Estland (1-0, VM-kval 1997)

– Vi kan alltså konstatera att vi aldrig nått mästerskap när vi haft bulgariska domare i kvalet.

– Det här blir blott andra tävlingskampen på Nya Nationalarenan. Dags för första segern, såklart.

Vi konstaterar att Wernbloom är högaktuell som forward. Och minns att det fanns en tid när gråvita supportrar snackade om den här lösningen som ett svaghetstecken. I Allsvenskan.

Inför Österrikematchen skrev vi om de svenska kvalen sedan 1988. Vi skrev att Sverige missat slutspel 3 gånger och alla man vid alla dessa tillfällen haft färre än 11 poäng efter fem omgångar. Vi avslutar med att konstatera att vi efter omgång 5 i kvalet till VM 2014 står på 8.

Österrike sämsta

Sedan världsrankingen infördes har Sverige aldrig förlorat mot ett så lågt rankat lag. 76.

Sämst innan var alltså Lettland (0-1, 2003-10-11). I en betydelselös kvalmatch. Rankade 73.

Och Ungern (1995, rankade 57). Och Ukraina (2012, rankade 53).