”Om…”, ”om inte om så…”, ”nästa år då jävlar…”. Vi människor är positiva, lösningsorienterade varelser och hoppet sägs vara det sista som överger oss. Detta får man i fotbollsvärlden bland annat bevis på hos Malmö FF som med nykluriga synsätt och olika omräkningar förra året fick fram att laget visst förtjänade dubbla stjärnor över klubbmärket.

Nåja. Vi är också glada hoppfulla skitar. Dessutom har vi lätt för att bli inspirerade av nytänk som t.ex. det från ovan nämnda syd-Bajen. Därför har vi skapat något vi kallar Omsvenskan, där hoppet kan sägas stå i fokus och där man-du-vi kan påverka olika förutsättningar under den allsvenska fotbollshistorien och därmed få fram en annorlunda fotbollsverklighet: man kan t.ex. ändra så att alla allsvenska säsonger spelats höst/vår samt få fram hur det skulle sett ut om vi hållit fast vid tvåpoängsystemet.

Bland annat ger detta vid (den osynliga) handen att nord-Bajen kunde tagit uppemot fyra allsvenska seriesegrar. (Men lugn – det är lätt att återskapa ”hela svenska familjen fotbolls” officiella verklighet.)

Nedan följer några av våra fynd.

08-KAMPEN: vem är storebror, vem är mellanbror och vem är lillebror? Egentligen?

Oj oj oj. Det som händer här är mycket anmärkningsvärt och lär väl påverka stadshusvalet, få bengaler att brinna från Bagarmossen till Bastugatan OCH utlösa suck-kaskader från Lidingö till Lärkstan. Dessutom kommer detta att unlocka Solnahybrisen så den når helt nya nivåer.

Det vi ser är att nord-Bajen får tre allsvenska seriesegrar till samtidigt som Upper-ICA nej förlåt Östra Prioritet Finans tappar fyra, vilket gör att sambagänget från Superettan går förbi Ohlssons omställningsexperter  i Omsvenskans maratontabell. Som om inte detta räckte så går det klassiskt höststarka laget från västerort upp i ensamt 08-majestät. (Detta givet förutsättningarna höst/vår-spel samt 2p-system. Om vi nöjer oss med att ändra till höst/vår så hamnar fortfarande AIK i topp med 6 segrar, medan HIF och DIF får samma resultat – 3 vardera. Det finns säkerligen gnagare därute som glatt skulle tugga i sig detta som en sanning om att HIF+DIF=sant.)

Diffsvenskan

Procent är också ett sätt mäta framgång. Om vi skruvar på rattarna så att vi får en allsvensk historik med höst-vår och 3 p för seger, så kan Örebro kan glädjas över inte bara en utan två allsvenska seriesegrar, och Landskrona med en. Det känns kul att kunna plussa profillag av lite olika sort (men där färgstarka dialekter är en gemensam nämnare) som liksom aldrig fått till det fullt ut i den officiella fotbollsverkligheten – därtill har de varit för ojämna och för ostora.

Om man i tillägg till detta kikar på den procentuella förbättringsdifferensen så skåpar de ut alla andra lag genom att en oändlig förbättring.

Faktum är att med rätt inställningar kan även Degerfors kan skatta sig lyckliga när de går från 0 till 1 serieseger – under 1940 år fiktiva vår/höst-säsong.

Kamratsvenskan

Industrialismens eller kanske arbetarrörelsens två starkaste representanter i Allsvenskan – kamratklubbarna Snoka och Gråvitt – har båda varit dominanter i svensk fotboll. Det syns när man tittar över tid, där Göteborg leder över Norrköping i antalet segrar. Men ändrar man lite i parametrarna så att höst/vår blir det gängse måttet, ja då går 50-talets gigant förbi 90-talets och textilen slår bilen.

Men hur man än vänder sig…

Dock måste det sägas att den klubb som i detta sammanhang kanske borde kallas IFK Kockum (MFF alltså) har ett stooort försprång som inte ändras hur man än vrider på förutsättningarna. Det närmaste de andra lagen kommer är med (fiktiva) vår/höstsäsonger även före 1959. Med sådana inställningar tappar Malmö två seriesegrar och Göteborg och Norrköping knaprar in med två segrar var.

Du kan själv gå in på Omsvenskan och laborera med verkligheten. Det är relativt (!) enkelt.

—-

Om du vill veta mer om Allsvenskans upplägg genom åren samt hur vi räknat här finns mer läsning här.