Omsvenskan – allsvenska vinster i relativismens tidevarv

”Om…”, ”om inte om så…”, ”nästa år då jävlar…”. Vi människor är positiva, lösningsorienterade varelser och hoppet sägs vara det sista som överger oss. Detta får man i fotbollsvärlden bland annat bevis på hos Malmö FF som med nykluriga synsätt och olika omräkningar förra året fick fram att laget visst förtjänade dubbla stjärnor över klubbmärket.

Nåja. Vi är också glada hoppfulla skitar. Dessutom har vi lätt för att bli inspirerade av nytänk som t.ex. det från ovan nämnda syd-Bajen. Därför har vi skapat något vi kallar Omsvenskan, där hoppet kan sägas stå i fokus och där man-du-vi kan påverka olika förutsättningar under den allsvenska fotbollshistorien och därmed få fram en annorlunda fotbollsverklighet: man kan t.ex. ändra så att alla allsvenska säsonger spelats höst/vår samt få fram hur det skulle sett ut om vi hållit fast vid tvåpoängsystemet.

Bland annat ger detta vid (den osynliga) handen att nord-Bajen kunde tagit uppemot fyra allsvenska seriesegrar. (Men lugn – det är lätt att återskapa ”hela svenska familjen fotbolls” officiella verklighet.)

Nedan följer några av våra fynd.

08-KAMPEN: vem är storebror, vem är mellanbror och vem är lillebror? Egentligen?

Oj oj oj. Det som händer här är mycket anmärkningsvärt och lär väl påverka stadshusvalet, få bengaler att brinna från Bagarmossen till Bastugatan OCH utlösa suck-kaskader från Lidingö till Lärkstan. Dessutom kommer detta att unlocka Solnahybrisen så den når helt nya nivåer.

Det vi ser är att nord-Bajen får tre allsvenska seriesegrar till samtidigt som Upper-ICA nej förlåt Östra Prioritet Finans tappar fyra, vilket gör att sambagänget från Superettan går förbi Ohlssons omställningsexperter  i Omsvenskans maratontabell. Som om inte detta räckte så går det klassiskt höststarka laget från västerort upp i ensamt 08-majestät. (Detta givet förutsättningarna höst/vår-spel samt 2p-system. Om vi nöjer oss med att ändra till höst/vår så hamnar fortfarande AIK i topp med 6 segrar, medan HIF och DIF får samma resultat – 3 vardera. Det finns säkerligen gnagare därute som glatt skulle tugga i sig detta som en sanning om att HIF+DIF=sant.)

Diffsvenskan

orebro_lbois

Procent är också ett sätt mäta framgång. Om vi skruvar på rattarna så att vi får en allsvensk historik med höst-vår och 3 p för seger, så kan Örebro kan glädjas över inte bara en utan två allsvenska seriesegrar, och Landskrona med en. Det känns kul att kunna plussa profillag av lite olika sort (men där färgstarka dialekter är en gemensam nämnare) som liksom aldrig fått till det fullt ut i den officiella fotbollsverkligheten – därtill har de varit för ojämna och för ostora.

Om man i tillägg till detta kikar på den procentuella förbättringsdifferensen så skåpar de ut alla andra lag genom att en oändlig förbättring.

Faktum är att med rätt inställningar kan även Degerfors kan skatta sig lyckliga när de går från 0 till 1 serieseger – under 1940 år fiktiva vår/höst-säsong.

Kamratsvenskan

kamraterna

Industrialismens eller kanske arbetarrörelsens två starkaste representanter i Allsvenskan – kamratklubbarna Snoka och Gråvitt – har båda varit dominanter i svensk fotboll. Det syns när man tittar över tid, där Göteborg leder över Norrköping i antalet segrar. Men ändrar man lite i parametrarna så att höst/vår blir det gängse måttet, ja då går 50-talets gigant förbi 90-talets och textilen slår bilen.

Men hur man än vänder sig…

mff_mest

Dock måste det sägas att den klubb som i detta sammanhang kanske borde kallas IFK Kockum (MFF alltså) har ett stooort försprång som inte ändras hur man än vrider på förutsättningarna. Det närmaste de andra lagen kommer är med (fiktiva) vår/höstsäsonger även före 1959. Med sådana inställningar tappar Malmö två seriesegrar och Göteborg och Norrköping knaprar in med två segrar var.

Du kan själv gå in på Omsvenskan och laborera med verkligheten. Det är relativt (!) enkelt.

—-

Om du vill veta mer om Allsvenskans upplägg genom åren samt hur vi räknat här finns mer läsning här.

Arenaeffekten och andra gefla myter gör att AIK kan bli trea

När AIK drog igång sin svartmålningskampanj var det nog inte en resultatmässigt nattsvart inledning som var tänkt. Inte heller var det  tänkt att akustiken på Kompisen skulle vara i nivå med en äggkartong.

2 poäng på de 4 första matcherna har det blivit och det är på inget sätt historiskt dåligt. (Däremot är det, efter en stark fjolårssäsong – och lite skakig försäsong till trots – nog många, särskilt de egna supportrarna, som är överraskande.)

Och för att vara en allsvensk klubb med ny hemmaarena är det dessutom otypiskt.

Vi har tittat lite på det.

Ny arena ger liten boost

AIK är sjunde* allsvenska lag att under 2000-talet byta upp sig till ny och modern arena. Av de andra har fem**, liksom AIK, spelat i allsvenskan även säsongen innan det att den nya arenan invigdes, och är därför lämpliga att titta på och jämföra med.

Dessa fem är som följer:

  • IF Elfsborg – Borås Arena, 2005
  • IFK Göteborg och GAIS – Gamla Ullevi, 2009
  • Malmö FF – Swedbank Stadion, 2009
  • Kalmar FF – Guldfågeln Arena, 2011

Genom att studera dessa lags resultat finner vi att det tycks finnas en något liten positiv effekt första året på ny arena jämfört med sista året innan.

ny_arena

Av de fem lagen placerade sig 60% bättre, 20% sämre och de resterade 20% på samma placering första året med ny arena jämfört med året innan.

Inget lag gick framåt mer än två placeringar och inget lag tappade mer än en placering, det ser ut så här:

  • 1/5: +2 placeringar
  • 2/5: +1 placering
  • 1/5: ± 0 placeringar
  • 1/5: -1 placering

I snitt placerade de sig alltså 0,6 placeringar bättre.

Tillsammans tar lagen 4% fler poäng totalt under respektive premiärsäsong. Poängskörden hemma ökade med 10% samtidigt som poängskörden borta gick ner med knappt 5%.

ny_arena_mal

Nedbrutet på vinster, oavgjorda och förluster på hemmaplan kan man se att lagen under sina hemmamatcher under första året på nya arenan (jämfört med året före) vann 9% fler matcher, spelade oavgjort 17% fler matcher och förlorade 29% färre matcher. Tillsammans gjorde de 11% fler mål och släppte in hela 23% färre mål under sina hemmamatcher under premiäråret.

Så AIK blir trea då, eller?

Tittar man på vad vi har ovan och gissar att AIK skulle följa samma mönster skulle vi kunna gissa att AIK går framåt något. Det har ju 60% gjort. Kanske går de just 1 placering framåt, precis som 2/5 eller 40% gjort. (Men alltså 60% inte gjort.)

På hög nivå konstaterade vi ju att lagen i snitt har presterat 0,6 placeringar bättre och avrundat ger det helt enkelt 1. Med andra ord torde AIK:s fjärdeplacering från förra året bättras till en 3,4 placering – eller avrundat en tredjeplacering.

Detta stärks av andra sätt att titta på datan (och här någonstans börjar det kanske dessutom lukta cirkelargumentation, vilket vi naturligvis inte tänker låta hindra oss). För om vi istället applicerar lite fler valda komponenter – som procentuell förändring av antalet vunna, oavgjorda och förlorade matcher och antalet gjorda och insläppta mål – skulle vi kunna påstå att när det fram på senhösten blir dags att skriva ner sluttabellen skulle AIK:s tabellrad se ut så här:

Totalt:    AIK    30    16    9    5    44-25    +19    57

Och om vi tittar på de senaste fem åren kan vi konstatera att vid 4 tillfällen hade 57 poäng och +19 i målskillnad gett – just det – en tredjeplats (nämligen 2008, 2009, 2010, 2012). 2011 hade det varit 1 framåtmål ifrån tredjeplatsen.

Tittar man specifikt på hemmamatcherna borde det efter diverse approximationer och avrundningar ha blivit så här:

Hemma:    AIK    15    8    6    1    25    9    +16    30

Och varför det inte blir så?

Till att börja med kan vi ju konstatera att urvalet är väl snävt för att dra några slutsatser – alltså bara fem tidigare lag och säsonger att förlita sig till. (Här är det nog en god idé att jämföra dessa och övriga lags andra prestationer under motsvarande tidsperiod för att undersöka om det finns trots allt finns någon signifikans i datan, och kanske får vi anledning att göra just det längre fram.)

Vidare har vi helt bortsett från alla andra – och troligen mycket viktigare – aspekter som förändringar i spelartruppen, vilka förmodligen, åtminstone kortsiktigt, påverkar mycket mer.

Dessutom så finns det ju ett par skäl till varför AIK är otypiska.

Alla de andra fem lagen…

  • vann samtliga sina första Allsvenska matcher på sin nya hemmaarena (låt vara att GAIS första match på Gamla Ullevi faktiskt var “bortamatchen” mot Örgryte, och att den första hemmamatchen förlorades)
  • …dröjde det i snitt 4,2 matcher innan första tappade poängen
  • …dröjde det i snitt 7 matcher innan första förlusten

För AIK ser det ju i princip motsatt ut; poängtapp redan i första matchen, första förlusten kom i andra matchen och första segern har inte kommit ännu.

För att våra resultatrader ovan skall bli sanna, måste AIK gå obesegrade på hemmaplan från och med nu.

Slutligen

Det finns tre saker att ta med sig. Det första är för AIK att åtminstone ta en pinne ikväll. Detta för att förbättra sig jämfört med 2010, då AIK inledde serien med samma poängskörd som nu. Den gången räckte det till en elfteplats när säsongen summerades i november. Motståndare i den femte omgången den gången var – precis som i år, precis som idag – Gefle borta. Den gången vann Gefle med 1-0. Och då är det ju lite otur för AIK att inte Jonas Eriksson dömer, eftersom de inte vunnit på Strömvallen med någon annan domare sedan superettanåret. Och med Jonas har de vunnit alla 3 matcher. Bland annat både 2011 och 2012. Det är det ena.

Det andra – och mycket viktigare – är att komma ihåg att 40% av lagen ovan har vunnit SM-guld år 2 med sin nya arena. Det gör att 2014 skulle kunna bli AIK:s år.

Det tredje är att vi vet för lite om de andra framgångsmyterna utöver ”ny arena” – såsom ”typiskt höstlag”, ”kontinuitet i truppen” samt ”bäst mot bättre lag”. Dessa ber vi att få återkomma till.

Fotnoter

* IFK Norrköping och Öster har också fått nya arenor under 2000-talet, men dessa har spelat sina resp invigningsmatcher under sejourer i superettan.

** Örgryte spelade också i Allsvenskan under premiäråret 2009 men var då nyuppflyttade från superettan varför ingen bra jämförelse med föregående år kan göras.

Fullsatt ger oavgjort?

Igår kvittrades det om att det fanns runt 3 000 biljetter kvar. Friends tar in 50 000 och med det Nya landslagets Nya biljettpriser på Nya Nationalarenan så blir det säkert angenämt för SvFF oavsett hur det går i själva matchen.

Låt oss anta att SvFF lyckas sälja åtminstone ytterligare 2 000 biljetter och att kvällens publiksiffra landar på mellan 49 000-50 000. Finns det då något i historiken som kan ge en fingervisning om hur det en sådan publiksiffra skulle kunna påverka resultatet? Ja, faktum är att i matcher mot England med mer än 49 000 åskådare så spelar Sverige i högre grad oavgjort samt både vinner och förlorar mer sällan än i matcher med en mindre publik.

Hamréns och sommarens EM-match mot England är en av två förluster i det röda förlustsegmentet för ≥49k-matcher.

Som jämförelse ser det ut så här för samtliga motståndare – här växer såväl oavgjort som förlust något när publiken ökar.

Slutsats

Det verkar som att en månghövdad publik mot England talar för oavgjort. Å andra sidan har vi ju tidigare konstaterat att Hamrén, England, november och invigningsmatch talar för förlust.

För övrigt; i Hamréns andra match (förlust) mot England var det 48 876 personer på Wembley, dvs en hårsmån från att han skulle stått för 2 av 3 förluster mot England inför 49 000+ i publiken.