Då blir det väl Milan i år

”Jag gör vad som helst för att vinna den där jävla Champions” sa han och lämnade Inter för Barcelona. Året därpå vann Inter turneringen efter vinst mot just Barcelona i semifinalen.

Fixeringen från Zlatans sida är lätt att förstå. Han lär inte få vara med om att ta någon internationell titel med landslaget och då är det här det största han kan vinna. Och han borde ju kunna ha gjort det. Henke har gjort det, Bjärred har gjort det – herregud, till och med Jesper Blomqvist gjorde det ju! (Och ja just det, den trion har ju visst ett VM-brons dessutom.)

Chanser har ju heller inte saknats. Efter att ha spelat i 5 av Europas största klubbar, som alla vunnit Champions League utan Zlatan, utan att lyckas så kanske man kan fråga sig om Zlatan själv är en del av problemet, och om varje sportchef som fört en värvning av världstjärnan på tal borde få sparken på stående fot.

Aktualiserad av Milans vinst mot Barcelona häromveckan och inför returen på tisdag har vi ritat en liten bild över Zlatans klubbars prestation i Champions League före, under och efter hans period i klubben. Det ser ut som följer.

Det finns ett par intressanta trender att hålla ögonen på, eftersom de inför returmötet mellan Milan och Barcelona fortfarande är öppna, men alla bryts ifall Milan inte lyckas knyta ihop säcken på tisdag:

1. De senaste två klubbarna som Zlatan har lämnat – Inter och Barcelona – vann Champions League omedelbart efter hans uttåg. Hur skull det kännas om Milan lyfter La Orejona på Wembley i maj och blir den tredje raka klubben som han lämnar att direkt vinna turneringen?

2. Zlatan har efter ett klubbyte inte nått längre med sin nya klubb än den klubb han lämnat sedan 06/07 då Inter gick längre än Juventus – som ju tvångsnedflyttades på grund av diverse fiffel och inte fick delta i europacupspelet. I och med att PSG redan är klara för kvarten så spricker alltså detta om Barcelona lyckas vända och Milan åker ur.

3. Räknar man bort Juventus, eftersom vi inte lastar Zlatan för Moggis “exklusiva relationer” med domarbaser, har inget lag presterat sämre i Champions League året efter Zlatan än sista året med. Eller, om man väljer att vända det till något positivt: Bortsett från Juventus har inget lag Zlatan varit i och lämnat haft en negativ trend från året före Zlataneran till året efter. Vi kallar det Zlataneffekten – titta här:


Givet detta är det kanske ingen överraskning att Milan plötsligt gnistrar till och har ena foten i kvartsfinal. För tendensen är tydlig: Det är bra att ha med Zlatan, men det blir ännu bättre när han lämnar!

Oavsett vilken av trenderna som består så bör Zlatan betraktas som en strategisk resurs, en slags dopning av övrigt spelarmaterial.
Hans extrema vilja att vinna – Zuperkraften – är en hästkur. Ett sätt att chocka kroppar och skallar och organisationer med vinnarinstinkt. Och som brukligt är blir vissa starkare, medan andra bryts ner. Det vi undrar är: vilken kategori tillhör Zlatan själv egentligen?

Och vad krävs – egentligen – för att han nångång ska få njuta frukterna av sin egen Zuperkraft?

Kommentera