Lars är lika bra och bättre

Lyssnade på Agendasättarnas podd med Lars Lagerbäck idag. Till att börja med; en podd väl värd att lyssna till – väldigt trevligt när den intervjuade får tala till punkt och där den som intervjuar plockar upp intressanta trådar i det som sägs, istället för att driva en egen linje, ställa de förutbestämda följdfrågorna och försöka få fram förhandbestämda poänger (ping @SKAVLANTVShow).

Utöver att det trevliga i att få höra Largerbäck prata om allt från det olämpliga i att ta lätt på träningsmatcher till timslånga samtal med Zlatan och Freddie, så var det en sak som speciellt fångade siffernördens intresse.

Mitt i alltihop hävdade Lagerbäck att landslaget under hans ledning – under perioder – gjort nog så många mål som Hamréns.

Det var inte så att vi misstrodde Lasse, men vi har ändå både vänt och vridit på herrarna Lagerbäck och Hamréns målproduktion och tyckte oss inte ha sett detta. Så då fick vi titta på ett annat sätt än vi tidigare gjort.

Glidande fönster om 10 matcher

Vi tittade på målproduktionen genom ett glidande fönster för att få fram Hamréns och Lagerbäcks bästa offensiv under någon period om 10 tävlingsmatcher. Och det visar sig såklart att Lasse har rätt.

Landslaget har som bäst – under 10 sammanhängande matcher – mäktat med att få bollen i mål 31 gånger under de båda herrarnas ledning.

fonster_om_10

För Lars del handlar det om en period som inleddes 2003-06-07 (alltså under tiden med delat kaptenskap) med en 6-0-seger borta mot San Marino och avslutades med 7-0 mot Malta borta 2004-09-04 under ensamt ledarskap.

Eriks målrikaste 10-matchperiod inleddes med 2-0 hemma mot Ungern 2010-09-03 och avslutades med den famösa 3-2-segern mot Holland på Råsunda 2011-10-11.

Och om 5

Men det slutar inte här.

För om vi tittar på ett fönster om 5 matcher istället – ja, då är Lars ännu giftigare.

fonster_om_5

För här slår Lasse vår nuvarande förbundskapten, den offensivt bäste svenske kaptenen någonsin, på fingrarna med 1 pyts.

Under 5 tävlingskamper från 2004-10-09 (Ungern, 3-0, Råsunda) till och med 2005-09-03 (Bulgarien, 3-0, Råsunda) gör Lagerbäcks landslag totalt 19 mål. (Övriga motståndare Island 4-1 (b), Bulgarien 3-0 (b) och Malta 6-0 (h).

Hamréns bästa 5-matchersperiod är visserligen inte långt ifrån, men faktiskt sämre. Mellan 2010-09-07 (San Marino, 6-0, Malmö) och 2011-06-07 (Finland, 5-0, Råsunda) gör Hamréns Sverige 18 mål. Övriga matcher Holland 1-4 (b), Moldavien 4-1 (b), Moldavien 2-1 (h).

Slutsats

Lasse hade rätt. Som vanligt.

Förresten

Någon som tror att Hamrén har att säga så att det räcker till en hel timme?

3 thoughts on “Lars är lika bra och bättre

  1. Ja. Jag tror att Erik har att säga så att det räcker till en hel timme.

    Problemet med statistik, även om det är ett fascinerande ämne, är att jämförelser behöver göras med likvärdigt underlag. Dvs, om det skulle vara intressant att bedöma en förbundskaptens förmåga jämfört med en annan förbundskaptens förmåga, så innebär det att spelarna, motståndarna, motståndarnas spelare, vädret, tidigare möten med motståndaren, , etc (dvs underlaget) bör vara lika. Annars blir ju jämförelsen felaktig, om vi ska bedöma förmågan hos en förbundskapten vill säga.
    Om du t.ex. jämför hur populär och framgångsrik Hitler var jämfört med Adenauer, så inser man att kontexten var ganska olika och jämförelsen blir orättvis.
    Eller, att statistiskt jämföra två förbundskaptener i fotboll är som att statistiskt jämföra två managers för två olika rockband.

    Det är även svårt att hantera subjektivitet i statistiska mätningar.
    Jag var en av de få(?) i min bekantskapskrets som tog Lagerbäck i försvar när media hade bestämt sig för att avsätta honom. Jag gillade honom för att jag tyckte att han fick med sig resultaten och att det verkade som om han spelade med det lag som han tyckte passade för uppgiften. Å andra sidan tyckte jag att det var tråkigt för att det kändes som om han hade svårt att släppa fram nya, yngre spelare.
    Samtidigt gillar jag Hamrén som jag tycker har valt att skaka om lite, det känns som om han vågar satsa på andra saker än det trygghetssystem som Lagerbäck stod för. Men det känns också som om att Hamrén inte pallar trycket från media så att han satsar något mittemellan det han vill och det som en gång var.
    När Lagerbäck var som störst ville jag aldrig byta bort honom; nu i efterhand vill jag inte gå tillbaka till den tiden även om vi inte går till VM-slutspel i år.
    Det här är väl en stor charm med fotboll; att få tycka och känna? Att leva i nuet; att leva med en osäkerhet och ett tvivel som gör att diskussionen lever vidare.
    (Om det blev automatisk offsidekontroll på planen skulle jag tycka att mer än halva vitsen med fotboll försvann…)

    Mina och alla andras känslor och tyckanden kanske både påverkar förutsättningarna (läs: medias påverkan) samt tolkningen av resultatet; så min subjektiva åsikt kan både vara en faktor i underlaget samt en faktor i hur jag väljer att beskriva resultatet.

    Med vänlig hälsning,
    Henrik

    P.S. Varför är detta inlägg kategoriserat under ”Hamrén” när det är en undersökning om huruvida Lagerbäcks påstående är sant? D.S.

  2. Hej Henrik – Tack för din kommentar.

    Tyvärr vet vi väldigt lite om till exempel vilken roll en manager för en rockgrupp spelar och kan därför inte riktigt värdera på vilka sätt en sådana bäst utvärderas oc jämförs, men när det gäller fotboll – och de lag vi sympatiserar med – har vi en väldigt tydlig åsikt; resultat går före allt.

    (Och det är ett av fundamenten för den här bloggen, se vår Om-sida. Och om vi är överens om det följer sig kanske resten naturligt, om vi inte är överens om det är det kanske det är det vi skall diskutera?

    Och även om det finns en massa yttre faktorer som motståndare och tillgång till spelare som påverkar, tycker vi inte att det finns något bättre sätt att jämföra än att se till de resultat de presterat.

    Kanske skulle det man kunna normalisera för dessa yttre faktorer, och det skulle säkert vara intressant. Men det blir ju väldigt artificiellt, en förbundskapten befinner sig ju inte i ett vakuum, utan har just en kontext att ta hänsyn till.

    Och i vår värld är förmågan att hantera kontexten och att själv vara den normaliserande kraften en av förbundskaptenens viktigaste. Att givet de spelare han har att tillgå och den motståndare de ställs mot välja rätt lag och rätt taktik.

    (Vad gäller motstånd måste det dessutom sägas att efter ett kval och ett slutspel har FIFA och UEFA dessutom gjort vad de kan för att normalisera motståndets kapacitet genom sina seedningar och lottningar. Men visst, 16 matcher eller så är inget stort underlag.)

    Så trots alla brister i detta tror vi inte att subjektiv magkänsla skulle vara en rättvisare bedömingsgrund, och det finns ju så många dimensioner i det om man går utanför de konkreta resultaten – som att Hamrén till exempel fick ärva Lasses trygga grund- och försvarsspel, medan Lager aldrig fick låna någon entusiasm från framtiden, som vad som hade hänt om Tacos snurrfintskott skulle gått in mot Senegal, eller om Zlatan inte missat straff mot Holland.

    Slutligen kan sägas att vi inte alls skulle byta avancemang mot ”mot att chansa” eller ”shajning”. I så fall tror vi att vi hade följt X-factor eller Gladiatorerna istället för fotboll. Det senare ett program vars kommentator förresten kanske har nog så goda fotbollskunskaper som herr Hamrén.

    /Förbannad

    PS. Vet inte varför det blev Hamrén som blev kategorin. Kanske för att Hamrén hade en och Lager saknade. Men Lasse är i alla fall taggad. Och angående inloggning och moderering etc är wordpress oss övermäktiga. DS.

  3. Tack för ert svar!

    Det kanske är en hårfin skillnad, men jag tycker att det är skillnad på:
    1. att jämföra resultaten över tid och sedan dra slutsatser
    2. att jämföra resultaten över tid och sedan dra slutsatser för att sedan baserat på slutsatsen göra en jämförelse mellan förbundskaptener över tid.
    Som ni själva skriver så är kontexten olika, så att jämföra förbundskaptenernas /förmåga/ blir orättvis.
    Jag står fast vid att den jämförelsen endast kan göras om förbundskaptenerna har väldigt lika underlag.

    Så, jämförelsen av resultaten som ni gör i inlägget (och på bloggen totalt) tycker jag är helt OK (och kul!), men att sedan koppla det till förbundskaptenens förmåga tycker jag inte blir rätt.

    /Henrik

Kommentera