Liten katastrof – och ett litet fall framåt. Sifferlösa reflektioner.

”– Vi har ett ganska orutinerat lag, ett lag som inte har så stor erfarenhet av sådana här matcher” skall Hamrén ha sagt efter matchen.

För det första. Det kan ifrågasättas. I princip alla spelare har varit med om att ta sig vidare från åtminstone ett kval och dessutom av det efterföljande mästerskapet. För inte kan han inbilla oss att ett VM-kval mot Irland skulle vara större än ett EM-kval mot Holland, eller mästerskapsmatcher mot hemmanationen, följt av England och Frankrike. Å andra sidan darrade laget även vid flera av de nämnda tillfällena.

För det andra. Visst är det bra att Erik har insikten, men hans jobb slutar inte där. Vad har han, och hans ”orutinerade” lag, dragit för lärdom av misstagen i 1-4-matchen borta mot Holland, darrigheten mot Ukraina eller handlingsförlamningen i första halvleken mot Tyskland. Har inte dessa upplevelser inte givit någon rutin? Vare sig för Hamrén eller någon annan inblandad. Det tycks fortfarande som samma naivitet råder.

Eriks jobb är att välja de spelare han tror är bäst lämpade och ge dem verktyg att överkomma eventuella brister de har. Vi har tidigare varit inne på det, låt oss kalla det en taktik eller ett system. Var är det? I den etablerade pressen har det efterlysts en plan B. Den efterfrågan är i våra ögon illa formulerad, eftersom den förutsätter en plan A. Att ta ut ett lag och be dem visa shajning är inte en plan. (Det är heller inte en ”plan” att i förväg ha bestämt att Ola skall bytas in mot den som sedan visar sig vara bäst på plan.)

När nu Erik sitter där med insikten att laget är ”orutinerat” – och det måste han ju i så fall vetat när han tog ut det – ter det sig som en än större gåta att Anders Svensson med över 110 landskamper inte spelade från start. Och när man ser (eller borde se) hur darrigt det är och vet (eller borde veta) vilka nyckelroller de centrala mittfältarna spelar, och vet (eller borde veta) vad som hände när Taco kom in i Tysklandsmatchen, är det snudd på chockerande att Anders inte bara började på bänken, utan dessutom blev kvar där matchen ut. Finns det någon slags prestige här?

Men man inser ju att situationen är besvärande. Han vill innerligt gärna göra sig fri från Anders och etablera ett innermittspar som håller hela hans era ut, och slippa ställas inför fullbordat faktum när Taco, 38 år gammal, tackar för sig efter Rio. Men är det värt det – om priset är att det inte blir någon resa till Brasilien. Och om han petas för sin ålder (eftersom ålder i så fall inte bara är en siffra), och inte används när det krisar, kan man också fundera på varför han skall stå i vägen för framtiden och hålla Albin utanför truppen.

Det är mycket som är konstigt i Taco-gate. Vi måste gräva fram lite siffror kring det här.

Slutligen några andra smågrejer.

Ett litet fall framåt att inget mål släpptes in, trots god hjälp från Sveriges backlinje vid ett par tillfällen. Varför sätter Olsson en 5-10-meterspassning på en felvänd Källströms stödjeben? Det sätter honom i en helt onödig tidsbrist och håller, efter ett par stressade kortpassningar, på att resultera i ett helt egenskapat baklängesmål.

Som tur var, var även Long dålig i den situationen och drog bollen upp till rad Z.

Och det här var alltså första gången Hamréns landslag inte gjort mål i en tävlingsmatch.

Varför har Erik i förväg bestämt att Ola skall ersätta Tobias? Och varför ändrar man inte den planen när det visar sig att Tobias är den som är klart vassast framåt. (Här kan vi ha missat någon eventuell skada – har vi det?) Om man nu prompt måste ha in Ola (för att man bara måste?), hade det då inte varit bättre att flytta ner Seb på högerbacken istället för att där sätta en av truppens långsammaste spelare, när det dessutom innebär att byta mittbackspar mitt i matchen?

Om vi inte tror på gruppseger, utan hoppas på en av de där ”bästa andraplatserna” – hade det inte varit bättre om vi förlorat i Berlin och vunnit igår? Så mycket för den ”bragden”.

Kommentera