Tänk dig att du fått ett nytt jobb. Det innebär två uppdrag, som kan vara varandras motsats men som inte måste vara det. Det ena är uttalat – du ska säkra resultat, avancemang, titlar, medaljer.

Detta är själva fundamentet i ditt arbete; att vinna. Men detta deluppdrag är också beroende av vad vi kan kalla folkets röst. En högljudd opinion som kräver detta men som har viss förståelse för förutsättningarna för ditt arbete; trötta, gamla och skadade medarbetare samt, i vissa fall, överlägsna konkurrenter.

Den där opinionen kan vara klurig – bland annat består den av sk media (vilket inbegriper en liten gnällig blogg som envisas med att peka på siffror och fakta när du helst vill köra på feeling.).

De där media är nämligen lite mer kunniga än gemene man, då det är deras jobb. Och deras jobb gör ditt jobb lite surt. Bland annat så tjatar de om deluppdrag numero 2.

Det är outtalat men självklart – gruppen av medarbetare måste anpassas till nutid, till rådande arbetssituation och de arbetsuppgifter denna kräver. Medarbetarna måste vara de bästa och gärna de yngsta för då kan de vara med under ett flertal år.

Det där med ”rådande arbetssituation och de arbetsuppgifter denna kräver” är intressant, för det bestämmer du.

Du bestämmer hur medarbetargruppen ska arbeta, vad som är viktigt och vad som ger resultat. Du är ju trots allt ledaren. Det är svårt.

Men din svåraste uppgift är att jämka de två deluppdragen – att nå resultat och samtidigt byta ut de som tidigare gett resultat mot nya som du tror ska ge resultat.

Som tur är finns ganska många tillfällen att prova innan läget blir skarpt. Och provat – ja, det har du gjort.

Och din slutsatser har varit ganska beska – genom din vägran att arbeta efter ett system som gör att även den nye och mer oerfarne medarbetaren kan prestera resultat så har du hamnat i en situation där du måste välja de gamla rävarna för att ens ha en möjlighet att uppfylla ditt viktigaste deluppdrag – att vinna.

Ändå funderar du på att i skarpast möjliga läge – ett direkt avgörande arbetsmoment – slänga in en medarbetare som dels varit skadad och som dels är otränad, vilket gör att orken rimligtvis är sisådär. Och som dessutom inte riktigt hittat hur han ska arbeta när han fått chansen. Detta trots att du när det gäller andra medarbetare hävdar att man a) ska arbeta ofta b) ska orka göra hela arbetsmomentet om 90 minuter.

Det är kanske inte riktigt schysst mot medarbetaren i fråga kan man tänka (men ger det resultat så kanske det inte spelar så stor roll tänker vi).

Att det sedan sitter en medarbetare bredvid som på ett bättre sätt matchar såväl dina något vad det verkar godtyckliga krav som vad arbetssituationen de facto kräver spelar inte så stor roll vad det verkar.

Men så har din långsiktiga strategi också alltid varit: ”tjosan, nu kör vi!”.

Lycka till Erik.

Fotnot.

För den som vill titta på Elms prestationer jämför med Kims och Anders – och till och med Pontus – duger vår Taco-Tracker utmärkt även till detta.

Statistik för Eriks vanligaste innermittar

Där kan ni se att han genomgående har sämst siffror, per tävling och totalt. Men även vi tror det bor något genialt i den där kroppen, frågan är bara hur Erik skall få ut det!